Det svenska behovet att vara världsledande och ett föredöme för andra länder inom alla sektorer i samhället framhålls ofta av makthavare. Då pratar man inte ens kostnader.
Samtidigt dras äldreomsorg och pensioner i långbänk, det är tydligen inte tillräckligt glamoröst och då pratar man mycket om pengar.
Lex Maria-anmälningar hjälper inte många, inte heller standardfrasen att bostadsbidraget minsann ska höjas. Höjda pensioner eller sänkta skatter hjälper fler och bidragsbehovet minskar.
Nya utredningar tillsätts gång på gång trots att fakta finns i överflöd.
Är det kanske det som är taktiken, att förhala frågorna tills att de många 40-talisterna med flera hinner avlida?
Vi förtjänar faktiskt god omvårdnad när det behövs och en pension som man kan leva på efter allt som vi bidragit med till det svenska samhället.