Som barn har man blivit upplärd att om man kan hjälpa då ska man hjälpa till. Att registrera sig i organdonation, Tobias registret och sist men inte minst blodgivare. Blodcentralen ringer flera gånger om året att jag ska komma och lämna dessa viktiga droppar, det är akut blodbrist!
Givetvis kavlar man upp armen för att rädda liv! Men vad får jag ut av det? En smörgås och en mugg. Jag vill inte ha en mugg som fyller upp mina skåp, jag vill ha ersättning för bränslet för att kunna göra detta men får inte det för det klassas inte som sjukresa.
I skrivande stund har priset för diesel passerat 21kr/l, min närmsta blodcentral ligger 9mil enkelväg. Tyvärr är detta inte hållbart längre och avregistrerar mig som blodgivare. Är blodgivning en klass fråga?
Är blodgivning en klassfråga?
Med nio mil till blodcentralen blir resan dyr.
Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.