I deras inlägg 15 december visar de noll acceptans för rennäringens rätt till de marker som de brukat sedan urminnes tid, innan det svenska samhället successivt trängt undan dem. Jägareförbundets budskap är att ”fjälljakten ska vara tillgänglig för alla i Sverige”.
Betoningen är på ”ska”. Det går en rak linje från tvångsförflyttningen av samer från sina marker i början av förra seklet, fram till Jägareförbundets uppfattning. För nöjesjakt i fjällen ska alltså vårt urfolk undanhållas rättigheter till land.
Här framskymtar ett av intressena som inte accepterar samiska rättigheter utan hindrat genomförandet i Sverige av den internationella ILO-konventionen 169 för urfolkens rätt.
För min del tillhör jag ingen av kategorierna. Jag kan uppskatta såväl renkött från den samiska kulturen, som älgkött från jägare. Jag ser däremot att det är viktigt att de som försvarar mänskliga rättigheter säger ifrån när ett drev som detta pågår.
Efter Girjasdomen har samebyn strävat efter en konstruktiv hållning inriktad på förtroendefull samexistens, och en lösning för att sälja jaktkort. Jägareförbundet ser ändå inte möjligheterna, utan lägger krut på att beskriva Girjas och förhållandena som råder där som ett undantag. Inte som en del av det samiska området med renskötsel, som faktiskt sträcker sig söderut till Dalarna. Det borde inte vara konstigare att samebyarna styr över jaktkortförsäljning på sina marker, än att statliga och privata markägare kan göra det.