På uppdrag av Skandinaviska Policyinstutitet som instiftades av Sydsvenska Handelskammaren förra året har nationalekonomen David Sundén granskat industrisatsningarna i Norrbotten. Än så länge har hans slutsatser i ett nationalekonomiskt perspektiv varit att risken för olönsamhet är för stor och att H2GS inte borde fullfölja sina planer och LKAB inte borde satsa på att tillverka järnsvamp.
I november förra året kom den första där rapportförfattaren och nationalekonomen David Sundén, slog fast att riskerna med H2GS, HYBRIT och LKAB:s järnsvamp var för höga för samhället.
– För mig började det med att det var så märkligt att Magnus (Henrekson, projektansvarig) inte fick så mycket svar när han och hans kollegor skrev debattartiklar. Svaren var: "Det här kommer funka, varför ifrågasätter ni oss, vi vet ju ändå bäst vad vi kan göra". Men speciellt vad gäller LKAB som är ett offentligt ägt bolag och där jag anser mig vara aktieägare, var det vid en första anblick fick svårt att få ihop deras kalkyler, säger Sundén.
Kritiken mot den förra rapporten var inte nådig från både bolagen men även Fossilfritt Sveriges Svante Axelsson som menade att rapporten var en "dimridå".
– Målet är inte att sätta krokben, även om de kanske upplever det så, utan målet är att avtäcka de många risker och problem projekten står inför. Särskilt de ekonomiska riskerna, för det är inte glasklart att man kan sälja de här produkterna med lönsamhet.
Men H2GS har ju sålt upp mot 50 procent av sin tänkta produktion redan, är inte det en bevis att marknaden finns?
– De säger ju det, men det är i så fall ändå bara 50 procent. För att det ska vara lönsamt för dem måste det vara 100 procent. Vi vet ju inte vad som står i de ingångna avtalen heller, om de är tvingande eller inte.
Att David Sundén inte tittat på innehållet i avtalen eller tagit kontakt med vare sig LKAB eller H2GS är en del av kritiken mot den nya rapporten, bland annat från AMF:s aktiechef Anders Oscarsson. Men Sundén säger att de visserligen blivit inbjudna att besöka företagen, men att de hellre velat få materialet skickat till sig.
– Vi har inte nekat dem att dela sin information med oss. Magnus har varit på ett långt möte med Harald Mix och fått massa information. Vi har blivit inbjudna att komma dit, men vi kan inte referera till ett möte i vår forskning. Vi har aldrig sagt nej till information och även bett H2GS skicka all information som de tycker vi ska ta del av, men de har inte skickat material till oss, säger David Sundén.
Stålskrot är en viktig komponent i framställningen av järnsvamp och tillsammans med pellets kommer insatsvaran att stå högt i kurs i framtiden då tillgången på stålskrot är begränsad.
Pellets eller närmare bestämt direkreduktionspellets kommer att bli en nyckel i framtida stålproduktion. LKAB:s järnmalm är av sådan kvalitet att den lämpar sig synnerligen att bli DR-pellets. Det är cirka tio procent av järnmalmen i världen som har egenskaper som gör den mer lämplig för detta.
Sundén säger sig vilja bidra med en marknadsanalys som saknats i samtalen kring satsningarna men också bidra till att skapa en offentlig debatt.
– I synnerhet när det gäller LKAB och de effekter som deras satsning kan få så behöver saken lyftas för riksdagsledamöter och regeringen.
Får inte regeringen information från LKAB genom ägardialogen med LKAB?
– Det kanske de får, men jag tycker ändå det krävs någon slag demokratiskt samtal och det kanske behöver lyftas även till näringsutskottet. Målet är i alla fall att få till en offentlig debatt kring riskerna.
I denna andra rapport har David Sundén fokuserat på lönsamhetskalkyen för LKAB:s järnsvampsplaner och H2GS verksamhet. Han menar i korthet att LKAB tar för stora risker sett till alternativen och att H2GS kommer att ha den dyraste produkten på marknaden och därmed har svårt att nå lönsamhet.
– En av nackdelarna för H2GS är att man låser in sig i vissa andelar järnsvamp och skrot i sin tillverkning. De kommer ha två järnsvampsverk och vill att de ska rulla hela tiden. Därför får man ut en viss mängd järnsvamp som man sen vill skicka vidare till ljusbågsugnen.
Det låser sedan fast hur mycket stålskrot man kan använda sig av. Men, menar Sundén, att framtidens ståltillverkning kommer bli en kamp om insatsvaror som skrot, tackjärn, pellets, med mera. Att då inte kunna öka andelen skrot när skrotpriserna faller är en konkurrensnackdel.
– Det blir då väldigt svårt att justera mängderna. Medan om du bara har en ljusbågsugn, som SSAB planerar, kan du mer flexibelt välja mellan järnsvamp och stålskrot beroende på hur marknadspriserna utvecklas, säger Sundén.
H2 Green Steels produkt kommer att bli den dyraste på marknaden och de har konkurrensnackdelar i sin ståltillverkning, menar David Sundén.
David Sundén menar också att en risk är att elpriset i framtiden blir högre än vad företagen räknat med i sina kalkyler.
Därför menar han att det är viktigt för H2GS att binda upp sig i långsiktiga avtal på DR-pellets och stålskrot men att det ger mindre marginaler.
När det gäller LKAB så menar Sundén att satsningarna har en stor risk och de negativa effekterna om satsningen misslyckas är för stora för ett land som Sverige sett till tillgången till el och de stora samhällsinvesteringar som krävs. Han menar, precis som vid förra rapporten, att det vore bättre om LKAB endast tillverkade pellets för direktreduktion och satsade på anrikningen av sällsynta jordartsmetaller ur järnmalmsfyndigheten Per Geijer.
LKAB är kritiska mot scenariot där de skulle skicka pellets till Mellanöstern där de förädlas med naturgas som klimatkompenseras, är inte det förenat med stora geopolitiska risker och transportkostnader?
– Om marknaden tycker att deras pellets är så pass mycket värda, är det enda som händer att det är mer finförädlade pellets som levereras. LKAB kör redan mycket av sin produkt till Mellanöstern. Vad tillverkarna sedan gör med sin järnsvamp får väl de besluta? Om de vill sälja den till SSAB och det är lönsamt kommer den skeppas tillbaka. Troligtvis kommer de tillverka eget stål där nere istället.
Men är går man inte miste om klimatfördelarna som kan följa ur de här projekten om man låter industrin fortsätta klimatkompensera?
– Min erfarenhet av marknader är att de är extremt krassa. Kan företag köpa sig fria och säga att stålet är klimatkompenserat genom utsläppshandel kommer de göra det så länge det går. Det kan finnas bolag som vill vara mer hardcore och enbart köpa stål helt utan fossila utsläpp, men då faller H2GS stål, för de ska köpa fossila DR-pellets fån Kanada och Brasilien vars transporter leder till utsläpp och använda naturgas i sin produktion.
LKAB har stora fördelar genom sin högkvalitativa järnmalm och de pellets som kan förädlas ur dem, men att ta risken som följer av att ställa om till järnsvampstillverkning är inte rimligt menar David Sundén.