Bilden föreställer en av de lastbilar som man avser sälja till Norge och andra europeiska länder under 2025. Den första serien vätgasdrivna lastbilar väntas bli 200 till antalet. Hälften hamnar i vårt grannland Norge.
Vad ska framtidens fordon drivas av? Vätgas eller batteri? Förespråkarna verkar ibland uppdelade på samma sätt som i den eviga frågan: Plättar eller pannkaka? Elbilar har varit i rampljuset sedan Tesla slog igenom med full kraft och andra tillverkare följt efter, men det har främst handlat om personbilstrafik. Lite i skuggan av att elbilen tagit marknadsandelar har dock vätgas och bränsleceller utvecklats. Givetvis sträcker sig vätgastekniken långt bak i tiden, men det är först på senare år som kommersiella fordon som lastbilar börjat nosa på något annat än prototypstadiet.
För ett par dagar sedan levererade tyska fordonsjätten Man en nyhet. Bolaget avser att tillverka 200 lastbilar med vätgasdrivna förbränningsmotorer och nollutsläpp av koldioxid. Hälften av dessa ska säljas på den norska marknaden, berättar norska branschtidningen Anlegg&Transport, AT. Så tidigt som 2025 hoppas företrädare för vätgasprojektet H2Truck att lastbilarna ska rulla på norska vägar. En kritisk punkt är ett nätverk av tankstationer för vätgas för lastbilarna, skriver AT. Vireon (som även bygger stationer i bland annat Sverige) och Man har inlett samarbete.
2022 berättade Framtidsfabriken om Piteåbaserade familjeföretaget Skoogs planer att ställa om sitt nätverk tankstationer från fossila bränslen till en blandning av vätgas- och laddstationer. Jag ringer upp Roland Skoog för att fråga om nyheten att 100 vätgasdrivna lastbilar snart kan rulla i Norge.
Hur länge dröjer det innan vi ser samma i Norrbotten, tror du?
– Jadu, den som kunde sia den framtiden..., börjar Roland Skoog.
– Det är jättesvårt att veta, det kommer ibland förseriebilar som de som Man nu ska släppa och det rullar ju till exempel redan några Volvobilar i Sverige som är ytterst hemliga.
Själv hade han gärna sett att det fanns en vätgasdriven fordonsflotta i länet 2026.
– Men hur mycket jag än önskar det så tittar du på de stora märkena som Scania och Volvo så säger de 2028.
Roland Skoog är delägare i familjeföretaget som förutom bränsleverksamheten äger fastigheter. Han har bland annat lett satsningarna mot fossilfritt bränsle i framtiden genom att köpa två vindkraftverk på Haraholmen i Piteå.
Om det finns många som är antingen för eldrivet eller för vätgas så är Roland Skoog betydligt mer pragmatiskt lagd.
– Det lär inte bli varken eller utan det blir olika lösningar för olika transporter. Vissa kanske kan klara sig med batterielektriska, medan andra behöver vätgas. Vätgasen har fördelar för vissa typer av körning, till exempel när det är viktigt med räckvidd och laddtider, säger han.
Han påpekar att många i debatten ofta förbiser att när en lastbil ska trafikeras så måste det tas hänsyn till kör- och vilotider. Då kanske inte långa laddtider av batterier är särskilt praktiskt – eller ekonomiskt.
– En annan sak är att batterier i den storleken för samma räckvidd väger jättemycket, vilket betyder att du får lasta mindre.
Tekniken som Man avser att nyttja i sin nya serie är alltså traditionella förbränningsmotorer som drivs av vätgas, till skillnad från exempelvis vätgaslastbilar med elmotorer. Den tekniken har en tydlig nackdel när det gäller effektivitet.
– Det är ett snabbare sätt att komma igång med vätgas. Sen på sikt vill man nog inte ha förbränningsmotorer heller för man klarar sig inte utan diesel, påpekar Roland Skoog.
I november invigde Skoogs en av Sveriges snabbaste laddstationer för tunga fordon i Öjebyn med en effekt på 400 kW. Roland Skoog tror att en diversifierad marknad för bränslen i framtiden är att vänta. "Det lär bli en blandning av el, vätgas och sådant som HVO100", säger han.
Bolaget Skoog vill alltså ersätta sina 200 tankstationer med fossilfria alternativ. Men eftersom det inte finns färdig teknik att lyfta av hyllorna så har de till exempel köpt egen energiproduktion. En knäckfråga är alltså: Var ska vätgasen komma i från?
– Vätgastekniken som sådan är inte supersvår, den har funnits i över 100 år. Men den storskaliga produktionen finns inte ännu, så då vi bygger våra första stationer måste vi producera vätgasen själva, säger Skoog.
Han tror dock inte att det kommer att se ut så på sikt med tanke på de stora vätgasintensiva satsningar som pågår i Norrbotten.
– Ska man producera fruktansvärt stora mängder i Boden, Gällivare och Luleå samt Skellefteåkrafts planer på tillverkning, släng med en vätgaspipeline som passerar förbi också, då kanske man ska köpa vätgas av någon större producent istället, menar Roland Skoog.
– Kostnaden att producera vätgasen småskaligt på sikt blir för dyr, men du har inget alternativ idag.
Han berättar att två nya vätgasstationer skulle kunna vara igång vid årsskiftet.
– Samtidigt så hjälper ju inte det att vi har dem klara om det inte finns några fordon som kan tankas.
Japanska biltillverkaren Toyota är ett av få bolag som under lång tid satsat på vätgasdriven persontrafik. Roland Skoog säger att många skakat på huvudet åt satsningen genom åren. "Men det kommer visa sig att de inte är så dumma ändå", säger han.