Belo Horizonte är en storstad i distriktet Mina Gerais i Brasilien.
– Det är klart att det känns bra att vi har viktiga jobb, säger Tom Johansson.
– Här känner jag mig väldigt uppskattad och högt värderad, säger Natalia Meireles.
Hon kommer från Belo Horizonte, en stad som inräknat förorter har fem miljoner invånare och är belägen i regionen Minas Gerais.
– Gruvorna är en stor del av livet där. Det finns ingen gruva exakt i staden men många runt omkring. I de flesta bryts järnmalm, säger hon.
Natalia Meireles har utbildat sig i Brasilien, Frankrike, Belgien och vid Luleå tekniska universitet.
– Jag fick ett EU-stipendium för att studera i Europa och valde att åka. Gruvbranschen var i en lågkonjunktur i Brasilien, det var många arbetslösa ingenjörer och konkurrensen om jobben var hård.
2019 flyttade hon till Luleå. I mars 2020 fick hon via nätet kontakt med en Kalixbo med planer på att utbilda sig till sjuksköterska.
– Pandemin hade precis dragit igång. Vi träffades och tog en promenad på isbanan i Luleå, från Södra hamn till Norra hamn. Sedan släppte jag av Natalia på Porsön och frågade om vi kunde ses igen (skratt). Det sade faktiskt klick direkt, berättar Tom Johansson.
Tack vare romansen blev Natalia Meireles kvar i Norrbotten.
– Jag hade tankar på att bli kvar och jobba här, och hade sökt några jobb så som vi gör i Brasilien, alltså på nätet och via mejl. Men Tom tyckte inte det var tillräckligt. Han sa: "Ring och prata med dem".
Så upptäckte Tom en annons från Kaunis Iron, och Natalia ringde.
– Det var en onsdag. På fredag fick jag komma på intervju.
Intervjun med Tom Johansson och Natalia Meireles sker på anrika café Lyktan i centrala Kalix.
Ytterligare en intervju och ett onlinetest senare var jobbet i hamn, i juni 2020.
– Ibland kan det vara bra att vara lite "gammaldags". Jag har vuxit upp med äldre människor i min närhet och är nog lite präglad av dem, säger Tom Johansson.
– Jag trivs väldigt bra, både i Pajala och med företaget. Jag får studera svenska en gång i veckan på arbetstid. Det var svårt i början men jag lär mig mer och mer, säger Natalia.
Det mesta har fungerat bra, även om det blev lite strul med arbetstillståndet och hon tvingades åka hem till Brasilien i ett halvår i väntan på att få allt på plats.
– Det var en lite jobbig tid, men det positiva var att jag fick se Brasilien. Jag åkte och hälsade på i fyra veckor. Det är inte lika välordnat som Sverige men Brasilien är ett fantastiskt land med trevliga människor, säger Tom.
Natalia Meireles arbetar som gruvingenjör vid Kaunis Iron.
Själv hade han jobbat som lastbilschaufför i nästan tio år, och driver ett eget företag vid sidan av som mångsysslare, när han bestämde sig för att sadla om.
– På en övning med hemvärnet 2018 kom jag i kontakt med en instruktör som var sjuksköterska. Jag blev väldigt inspirerad, och bestämde mig för att utbilda mig till sjuksköterska. Det är ett bristyrke men det var inget som påverkade mitt beslut. Det handlade mer om att jag trivs med att jobba med människor.
Efter att ha läst upp betygen på komvux blev han antagen vid LTU i augusti 2020, tre års utbildning som starkt präglats av pandemin. Tom har studerat på distans, från Pajala och från Storträsk, där han äger ett hus.
– Det har stundtals varit tufft. Vi var 136 som började och nu när vi blir klara är ungefär 50 kvar.
Att ta klivet och våga vidareutbilda sig mitt i livet är något han rekommenderar.
– För mig var det väldigt givande.
Tom Johansson och Natalia Meireles ser ljust på framtiden. Förra helgen gifte de sig i Kalix kyrka.
I juni tar han examen som grundutbildad sjuksköterska, och skriver sig i den etta som Natalia hyr centralt i Pajala.
– Jag ska jobba på ambulansen i Pajala. I framtiden finns möjlighet att vidareutbilda mig till ambulanssjuksköterska parallellt med arbetet och det kanske jag kommer att göra.
Den lilla familjen har redan blivit med valp, en labradortik som heter Kajsa. Ett större boende i Pajala planeras, en lägenhet eller möjligen ett hus.
– Det finns inte mycket ute, så det är lite svårt. Vi bestämde att det fick vänta till efter bröllopet, säger Natalia Meireles.
I oktober friade nämligen Tom.
– Vi hade visserligen pratat om att gifta oss och för att min familj skulle kunna komma så var det våren som gällde. Men det var ändå överraskande när han tog fram ringen. Det var en speciell dag, säger Natalia.
En speciell stund. Bröllopet i Kalix kyrka mellan Natalia Meireles och Tom Johansson hölls förra helgen.
Bröllopskyssen förevigad. Natalia Meireles och Tom Johansson är hustru och man.
Bröllopet hölls i Kalix kyrka i lördags med ett 80-tal gäster, bland annat släkt och vänner till Natalia. Festen hölls på Kalix folkhögskola och på söndagen var det "efterfest" med traditionellt valborgsfirande i Storträsk.
– Det var väldigt speciellt att gifta sig i en kyrka. Lite utöver vad jag förväntat mig. Det blev en toppendag och festen höll igång till klockan tre på natten, berättar Tom.
Bröllopsfesten hölls på Kalix folkhögskola.
För Natalia Meireles är det nya livet en stor omställning, med både klimat och kultur.
– Som tur är tog jag det stegvis, när först jag bodde i Frankrike och Belgien (skratt). Men jag tycker jättemycket om livet här, med fyra årstider som det är tydliga skillnader på. Mörkret är det jobbigaste, men jag har en plan att jag varje år i december ska åka på semester till solen i Brasilien.
Tom Johansson och Natalia Meireles omgiven av Toms mamma Catrine Johansson och sambo Michael Engström, samt Natalias mamma Rita Meireles och pappa William Meireles.
En av bröllopstårtorna hade både brasilianskt och en svenskt tema.
Även människorna och det sociala livet skiljer sig.
– I Brasilien hälsar man inte på hemma hos vänner speciellt ofta. Man ses på stan, på någon krog eller restaurang i stället. Jag har haft jättesvårt när Tom sagt "Kom så åker vi och hälsar på". Men ska vi inte ringa först i alla fall? "Nej, inte behövs inte!". Det är ett annat socialt liv och tempot är högre i Brasilien. Men mina vänner har sagt till mig att jag inte är som en traditionell brasilianare, att jag är tystare och lugnare till sättet. Jag tycker om att se film och försöker vara mycket ute.
Jobbmässigt ser hon stora fördelar jämfört med Brasilien.
– Det är bättre betalt och möjlighet till mer fritid. Det blir ett liv med bättre kvalitet, säger Natalia.
Att de båda dessutom är högvilt på arbetsmarknaden gör inte situationen sämre. Industriplanerna gör att företagen i norra Sverige skriker efter kompetens, medan samhällsfunktioner som vård, omsorg och skola också har personalbrist. Om omställningen ska fungera behöver norra Sverige växa med 50 000–100 000 invånare de närmaste 15 åren.
Tom Johansson ser positivt på utvecklingen och framtiden, men noterar också stora utmaningar.
– För kommunerna kan det bli jobbigt att lösa infrastruktur, boende och service. Om de ska kunna locka så många att flytta hit måste de lägga in en högre växel. Energifrågan är också svårlöst. Det är viktigt att vi tänker på miljön och att samerna inte kommer i kläm. Allt måste följa med för att det ska fungera.
Toms pappa Rolf Andersson och hans respektive Ingegerd Westerlund vid bröllopsmiddagen.
