"Utbildningen är bred och man har mycket att välja på", säger Emilia Lidman.
24-åringen tillhörde första kullen när yrkeshögskoleutbildningen till vindkraftstekniker gjorde en omstart hösten 2020 vid Lernia i Piteå.
– Jag jobbade på en bensinmack och kände att det var dags för något nytt. För att få något av de jobb jag ville ha insåg jag att jag behövde plugga.
Trots att hon inte hade några specifikt tekniska kunskaper klarade hon utbildningen bra.
– Jag fick god hjälp och lärde mig väldigt mycket.
Emilia Lidman blev färdig våren 2022. Praktiken på tyska turbintillverkaren Enercon, som avslutade utbildningen, blev också startskottet på arbetskarriären.
Svindel har hon aldrig, Emilia Lidman. Däremot säger hon att de över 100 meter höga vindkraftsverken kan gunga, något som man märker efter att man kommit ned på marken.
– De ville anställa mig direkt. Vindkraftsbranschen skriker efter tekniker. Vi var 13 i klassen och vad jag vet har de flesta fått jobb. Vissa har dock valt att jobba i andra branscher, exempelvis på energiföretag. Utbildningen är bred och man har mycket att välja på.
Hennes arbetsplats är Markbygdens vindkraftspark utanför Piteå. Enercon har avtal på underhåll av de turbiner de byggt i de olika etapperna; Skogberget, Ersträsk, Dragaliden och Markbygden 2.
I ur och skur, och även snöfall, måste jobbet som vindkraftstekniker utföras. ""Jag ville ha ett coolt jobb", säger Emilia Lidman.
Arbetsuppgifterna är huvudsakligen att utföra planerad service.
– Jag går igenom och checkar så att allting är okej. Kollar att bultar sitter åt. Smörjer. Funktionstestar och servar hissar. Det blir väldigt dyrt om något går sönder, så det får inte ske genom slarv.
Inuti tornen finns hiss och stege. När Emilia klättrar har hon en sele med glidlås och hakar, som påminner om de säkerhetsattiraljer som bergsklättrare använder sig av. Av sekretesskäl får vi inte fotografera inuti vindkraftverken, men på Enercons anläggning i Öjebyn finns en övningsställning där Emilia visar hur det går till.
I övningsställningen inne på Enercons anläggning i Öjebyn visar Emilia Lidman hur hon klättrar inne i tornen.
– Det kan vara ett ganska fysiskt jobb men det finns hjälpmedel och det är absolut inget problem som tjej. Det är något alla kan klara.
Vindkraftverken är cirka 130 meter höga. Någon höjdskräck har hon aldrig haft.
– Man ser inte hur högt uppe man är och jag har aldrig svindelkänsla.
Säkerhetssele och verktygspåse är attiraljer som Emilia Lidman måste ha med sig i sitt jobb.
Emilia Lidman säger att hon stortrivs med både jobb och schema. Arbetsdagarna är 10,5 timmar, hon jobbar var fjärde helg och har sex dagar långledighet var fjärde vecka.
– Det blir som en minisemester. Det passar mig jättebra. Lönen är en annan faktor. Jag fick en ingångslön på 32 500 + OB. Det är svårt att klaga på.
Att jobba med vindkraft är också något som tilltalar hennes livsfilosofi.
– Jag är vegetarian och intresserad av hållbarhet. Det känns som att det hänger ihop.
Säkerheten först. Emilia har en sele med glidlås och hakar.
Vindkraften orsakar dock även en del problem med Sveriges energiförsörjning, eftersom den inte är planerbar. Blåser det inte blir det ingen produktion.
– Nej, så är det. Det behövs andra energikällor också.
Vindkraftverken har en livslängd på 25 år ungefär. Hur uttjänta vindkraftverk och fundament kan återvinnas är oklart.
– Tekniken har utvecklats och de nya turbinerna är mycket effektivare. Jag hoppas det ska gå att riva och bygga nya på samma plats, säger Emilia.
Elisabeth Vidman, regionchef vid Enercon.
Elisabeth Vidman, regionchef vid Enercon, har varit delaktig i att forma utbildningen och sitter i styrgruppen.
– Vi är väldigt nöjda. Kunskapsmässigt klarar sig eleverna bra när de kommer ut i arbete, vilket inte minst Emilia är ett strålande exempel på.
Hon bekräftar att behovet av tekniker är stort.
– Jag förstår inte att folk inte står på rad. Vi har ett 30-tal anställda och behöver ungefär 15 till i takt med att Markbygden byggs ut. Och gärna tjejer. Vi vet att en mixad arbetsplats är bäst, säger Elisabeth Vidman.
Elin Eliasson Eriksson, utbildningsledare vid Lernia.
I de två årskullar som nu pluggar med Piteå som bas finns totalt elva elever. Utbildningen har plats för 20 elever per år. Dock har utbildningen nu bantats till 1,5 år efter utvärdering.
– Vi slog ihop vissa kurser och plockade bort några kortare kurser. På det sättet kunde vi bibehålla kvalitén och ändå snabba på flödet av elever, säger Elin Eliasson Eriksson, utbildningsledare vid Lernia.
Eleverna vid vindkraftsutbildningen är högvilt. "Fler och fler företag tar kontakt med oss", säger Elin Eliasson Eriksson.
Kursen genomförs mest på distans. Lektionerna är lärarledda och identiska vid de fyra orter där utbildningen finns (se faktaruta). En vecka i varje kurs är vikt för praktiska övningar på plats. Tolv veckor är praktik.
– Suget är stort bland industri- och energiföretag. Fler och fler företag tar kontakt med oss allt tidigare för att få lära känna eleverna. Vi är inte nöjd med intaget som det ser ut nu och hoppas att fler ska få upp ögonen för utbildningen, säger Elin Eliasson Eriksson.
Säkerhetsövningar är något som Emilia Lidman fått utbildning i.
Utbildningen blev vägen till drömjobbet för Emilia Lidman, vindkraftstekniker.
