Teknikcollege är ett samarbete mellan skolan och industriföretagen i Luleå.
– Företagen vill inget hellre än att rekrytera tjejer och de är jätteviktiga om vi ska klara den gröna omställningen. Tjejerna har ett guldläge, säger Anna Nilsson, rektor för teknikcollege vid Luleås gymnasieskola, där ett flertal tekniska och naturvetenskapliga utbildningar samlas.
Vi träffar henne i Vetenskapens hus i samband med att eleverna i årskurs 3 på teknikprogrammet presenterar sina gymnasiearbeten. På plats är också elever från årskurs 2.
– Intressant och inspirerande att se vad de gjort. Man får ett bredare perspektiv och ser att det finns fler möjligheter än man tidigare tänkt på, säger Elvira Engström, som går årskurs 2.
Larmet kommer i grunden från branschorganisationen Sveriges ingenjörer, som anser att fler kvinnliga ingenjörer är ett måste för att värna Sveriges ställning som ingenjörsland och klara omställningen mot ett mer hållbart samhälle.
Teknikprogrammet är en inkörsport till universitetens civilingenjörsutbildningar.
Civilingenjörsutbildningarna vid bland annat Luleå tekniska universitet ska förse företagen med kompetens.
– Det är ytterst oroande att andelen tjejer som söker sig till teknikprogrammet minskat markant de senaste åren, säger Johan Kreicbergs, samhällspolitisk chef vid Sveriges Ingenjörer.
Snittet i riket är ynka 2,6 procent. I Luleå och Boden är andelen 5,7 procent. Luleå har under drygt tio år haft en positiv trend kring teknikprogrammet och legat skyhögt när det gäller andelen tjejer.
– Intresset ökade stort när vi blev teknikcollege. Tjejerna ställer över lag högre krav på sig själva för att söka än vad killarna gör, de trivs och det går väldigt bra för dem. Det är också viktigt med en mix i klasserna, säger Anna Nilsson.
I Luleå är 31 procent i årskurs 3 och 28 procent i årskurs 2 tjejer. Men i årskurs 1 är de bara knappt sex procent.
Nya industriprojekt, som exempelvis Hybrit, planeras i norra Sverige.
Även söktrycket har minskat. Från att ha tre parallella klasser i trean och tvåan är det två i ettan. En oönskad utveckling med tanke på de industrisatsningar som företag som SSAB, LKAB och H2 Green Steel aviserar.
– Klart att man funderar över vad som händer. Man rannsakar sig själv och tänker på vad man kunde gjort annorlunda. Men vi har samma lärare, vi har en mix av manliga och kvinnliga lärare och vi har ett bra samarbete med branschen. Samtidigt är det en nationell trend att teoretiska utbildningar tappar. Vi ser också att intresset för vissa praktiska utbildningar som industriprogrammet ökar, vilket i sig är positivt, säger Anna Nilsson.
Lisa-Li Sannerström och Elvira Engström går årskurs 2 på teknikprogrammet.
Elvira Engströms planer är dock exakt vad branschen drömmer om.
– Jag tänker plugga till civilingenjör i Luleå eller Umeå, och vill stanna här uppe, även om jag inte bestämt mig helt.
Kurskamraten Lisa Li Sannerström är mer osäker.
– Vi har talat mycket om den gröna omställningen, men utbildningen är bred och det finns många olika möjligheter, säger hon.
Axelia Henriksson och Ebba Nyström går i årskurs 3. De känner att de gjort rätt val.
– Kul och bred utbildning. Man kan gå vidare till i princip vad som helst om man lägger till rätt inriktningar och man får bra kontakt med företag, säger Axelia.
En bred utbildning som alla kan klara. Det anser Ebba Nyström och Axelia Henriksson om teknikprogrammet.
Är det en svår utbildning?
– Om man bara är motiverad klarar man det. Det finns många verktyg och stöd som man kan ta hjälp av om man behöver, säger Ebba.
Axelia Henriksson tänker jobba ett år innan hon pluggar vidare.
– Det kan bli något inom vården. Strålteknik eller medicinteknik, säger hon.
– Jag siktar mot civilingenjör. Teknisk design, eller arkitektur. Något där man kan vara kreativ, säger Ebba Nyström.