Energilagret som syns i bakgrunden av Lulekrafts anläggning är en viktig pusselbit, men en riktigt kall vinterdag räcker det bara några timmar, konstaterar Magnus Johansson.
Det tror Magnus Johansson, chef för värme och kyla på det kommunala bolaget Luleå energi, som via det delägda dotterbolaget Lulekraft ansvarar för driften av fjärrvärmen.
– Vi kommer inte att kunna bygga bort allt fossilfritt och klara av att täcka upp extremer som den kalla period vi hade i vintras. Vi får vara nöjda om vi kan säkra en fossilfri drift i ett normalt läge, säger han.
Luleås fjärrvärme produceras till övervägande del av restgaser från SSAB, och är känd för att vara både hållbar och billig. Efter bygget av det stora energilagret vid fjärrvärmeanläggningen på Svartön har bilden stärkts.
Men när de riktiga köldknäpparna kommer så räcker de 30 000 kubikmeter vatten i lagret inte långt.
– Det är ett korttidslager som är väldigt viktigt för att kunna svara upp mot störningar i produktionen. Men en riktigt kall vinterdag räcker det bara några timmar, säger Magnus Johansson.
Extremkylan i januari 2024 gjorde att Luleås användning av olja i fjärrvärmeproduktionen ökade med 500 procent. Bilden visar Lulsundsberget och Kronan.
Ned till ungefär minus tio grader täcker förbränningen av SSAB:s gas uppvärmningen. Därefter kopplas andra anläggningar in.
– Det första som händer när det blir kallt är att vi eldar träpellets i den större panna som vi har på Bergnäset. Därefter har vi elpannor, och pannor för bioolja och fossil olja på Porsön. Efter det träder Gammelstad, där vi har tre pannor, och det gamla fjärrvärmeverket som finns vägg i vägg med det nya, in i produktionen, berättar Magnus Johansson.
Vid köldknäppen i januari, med temperaturer under minus 30 grader i en vecka, var alla anläggningar igång.
– Vi körde allt men inte på full effekt.
Aronstorp är hjärtat i Luleås fjärrvärmeproduktion. På fotografiet som finns på väggen i Lulekrafts lokaler ses bland annat värmeverket och energilagret.
Luleås fjärrvärme är känd för att vara både billig och hållbar.
Oljeanvändningen ökade från normal beräkning på 2-3 procent till 11 procent.
I framtiden blir utmaningen än större att göra sig fri från oljan.
Samtidigt som Luleås mål, enligt agenda 2030, är att ställa om till en helt hållbar uppvärmning försvinner den stora källan 2030 när SSAB stänger masugnen och övergår till fossilfri stålproduktion.
Lulekraft ägs av Luleå energi och SSAB. Även i framtiden kommer parterna ha ett samarbete kring Luleås fjärrvärme.
Frågan hur den ska ersättas fullt ut är fortfarande obesvarad. Restenergier från SSAB:s elektriska ljusbågsugn, från LKAB:s framtida tillverkning av svavelsyra och en eventuell biokolstillverkning åt SSAB är de pusselbitar som är kända idag.
Att därpå ytterligare ersätta all fossil olja med exempelvis bioolja och pellets är inte möjligt, tror Magnus Johansson.
– Det blir väldigt kostsamt om vi ska bygga bort alla fossila produktionsanläggningar.
Utmaningen att göra sig fri från oljan blir sannolikt större i framtiden när SSAB stänger masugnen.