Henrik Henriksson berättade att det är cirka 730 dagar kvar innan stålverket startas, om allt går som planerat. Genom åren sedan projektet presenterades har starttiden skjutits framåt i kalendern ett antal gånger.
Henrik Henriksson har just givit Luleås samlade näringsliv en uppdatering (tillsammans med löftet om att öppna kontor i residensstaden) om läget för stålverksbygget i Svartbyn i ett fullsatt Vetenskapens hus. Vi slår oss ner på restaurangen i samma hus för vår intervju och börjar prata om: Ishockey.
Dina första ord var: Vi borde hyrt Delfinen istället. Idag kallar bara de mest inbitna Luleå Hockey-fansen ishallen för det, är du hockeyintresserad?
– Jomen det är jag (skratt). Jag har ju spenderat en stor del av mitt liv i Södertälje (på Scania 1997-2021) så visst känner man till arenorna, säger Henriksson som minns mötena mellan Luleå och Södertälje.
– Det var lite jobbigt för Södertälje-gänget när Luleå vann då, för Ferruform var det lilla bolaget. Nu har ju dessutom Oskarshamn gått upp i SHL, där hyttfabriken ligger, vilket är lite surt för de i Södertälje.
Henrik Henriksson var inbjuden av Luleå näringsliv för att ge en uppdatering av bygget av stålverket i grannkommunen. Evenemanget var fullbokat och intresset stort för de 75 miljarder kronor som investeras i regionen.
Vi lämnar hockeyn och går vidare till en annan het puck för H2GS som nyligen begravt stridsyxan med Vattenfall eldistribution. I januari röt H2GS till när Vattenfalls dotterbolag gav effekt till SSAB istället för dem. H2GS menade att det var ett brott mot ett ingånget avtal och anmälde dem till Energimarknadsinspektionen, som avslutat ärendet utan åtgärd.
– Vi har ju gjort den här investeringen och dragit in pengar från banker och finansiärer för att göra 4,5 miljoner ton stål till slut. Det är utifrån den trappan som vi hoppas få tillgång till kraft, säger Henrik Henriksson.
– Visst är det så att vi har en annan syn och vi förväntade oss att få mer kraft. Men det var i samråd med Ei och Vattenfall som vi själva drog tillbaka anmälan, för att skapa förutsättningar för en dialog. Det är svårare att prata med en legal tvist på bordet. Så om vi lägger anmälan åt sidan kan vi sätta oss vid bordet och hitta kreativa lösningar från alla parter.
Men tvisten med Vattenfall är bara ett exempel där H2GS till synes gått i klinch med andra. Stålbolaget har även varit oenig med LKAB om möjligheten för gruvjätten att leverera pellets. Det resulterade i en tidtabellsanalys som blev offentlig efter jul. Vi återkommer till den.
Mediebilden präglas ibland av era "bråk" med andra. Är H2GS bråkstakar, vad tycker du själv?
– Nej, det tycker jag inte (skratt). Absolut inte. Vi försöker verkligen jobba med samverkan och lösa problemen. Jag tycker att vi har tagit oss fram väldigt väl den vägen. När det gäller malmfrågan och den studie vi gjort tillsammans med Trafikverket och LKAB gav den en bättre tydlighet då för att ta nästa steg i den diskussionen, säger Henriksson.
H2GS har haft högt tonläge i media både mot kritiker som ekonomerna Magnus Henrekson och Christian Sandström, men också mot statliga LKAB och Vattenfall. Ändå tycker inte Henrik Henriksson att stålbolaget är bråkiga. "Vi försöker verkligen jobba med samverkan och lösa problemen", säger han.
Skulle du säga att ni sitter i förhandling med LKAB nu om malmleveranser?
– Vi tycker att vi fått en god bild av förutsättningarna. Sen har avbräcket som varit på Malmbanan blivit en stor utmaning för LKAB som haft lite andra saker att ta tag i, som vi har full förståelse att de behöver prioritera. Men vi fortsätter vår dialog med LKAB och fortsätter vårt arbete med dem och Trafikverket. Fler saker behöver detaljeras kring de olika projekten och finansieringsfrågorna. Samtidigt ser vi ju att det finns möjligheter att hitta lösningar.
Han tycker det finns en gemensam ambition från alla parter att skapa möjlighet för malmleveranser.
– Visst behövs det fortfarande mer investeringar på Malmbanan och mer politisk support för att verkställa dem. Men jag är hoppfull att lösa både malmfrågan och kraftfrågan på samma sätt – med dialog.
H2GS och LKAB har inte funnit samsyn kring malmleveranser från Kiruna till Boden ännu. Stundtals har tonläget varit högt, men nu säger Henrik Henriksson att dialog pågår. Bilden föreställer LKAB:s malmhamn i Narvik.
Däremot är H2GS beredd att reagera, som Henriksson säger, om det verkar som att saker inte går deras väg.
– Om vi märker att avtal som skrivits eller affärsmöjligheter som finns inte är på väg att uppfyllas måste vi dra i snöret. Då blir det väl väldigt intressant för media och det får vi väl acceptera, säger Henrik Henriksson och fortsätter:
– Vi vill att det här ska bli både ett Norrbottens- och Sverige-projekt och då behövs det ju också förändring och nya förutsättningar. Vi tror att vi har något vi kan tillföra och hoppas förtjäna vår plats här.
Henriksson menar att "upp till bevis" är det bästa för H2 Green Steel nu.
– Vi har fixat finansieringen och det var säkert många som inte trodde det skulle gå. Nu bygger vi och det trodde nog inte många skulle gå heller. Vi måste bevisa oss steg för steg.
En liknande skepsis som H2GS möts av fanns även mot miljardsatsningen i Skellefteå. Tvivlarnas kulle kallas i folkmun en höjd i anslutning till Northvolts sajt dit personer kan åka för att se batterifabriken växa fram. På liknande vis har H2GS lovat att uppföra ett utkikstorn för att personer ska kunna se stålverket byggas.
När bygger ni utkikstornet dit tvivlarna kan komma?
– Haha, det frågar jag också varje gång jag är här. Jag tror att det kommer, förhoppningsvis till sommaren. Vi vill verkligen ha det på plats.
Henrik Henriksson berättar att brukar tjata om det där utlovade utkikstornet över sajten i Svartbyn. Än så länge har bygget inte haft prio. "Men jag hoppas att det kanske är på plats till sommaren", säger H2GS vd.
Djävulen finns i detaljerna, som det heter och precis som företagsnamnet antyder så talar Henrik Henriksson fortfarande om "grönt stål". Men vad innebär det? Den inte så akademiska kortversion är att: Grönt stål är ingen certifierad eller juridisk term. Därför kan det vara så att även H2GS i alla fall i dialogen med kunderna kommer att överge talet om "grönt stål" och istället mäta exakta utsläpp, berättar Henrik Henriksson.
Frågan är komplex, men internationellt pratar man mycket om "nära-noll stål", alltså att sådant stål som produkterna H2GS avser tillverka har "nära-noll" utsläpp av koldioxid. Hur ser ni på den frågan?
– Våra kunder efterfrågar exakt kilogram utsläppt co2 på det stål vi ska leverera till dem. Vi fortsätter att kalla det grönt stål, men kommer nog ha ett speciellt produktnamn så småningom.
Ni har ett spann på 90-95 procent lägre koldioxid, vad beror spannet på?
– Vilken typ av stål det är, om det är galvaniserat, varm eller kallvalsat. Sen handlar det om vilka scope (se faktaruta) det är. Vid scope 1-2 är det 95 procent, sen kvarstår exempelvis transporter och naturgas vi stoppar in i vissa produkter.
Apropå naturgas så säger Henrik Henriksson att användande av just naturgas vid produktionen ska begränsas till särskilda produkter. När stålverket körts in och järnsvamp ska tillverkas kommer det att drivas av vätgas.
– När vi startar kommer vi köra på hundra procent skrot, vi producerar då en grön produkt men långsiktigt är det inte den vi vill ha. Under året (2026) rampar vi upp vår vätgasproduktion men det handlar nog om en 18 månadersperiod att finjustera processen.
"Våra kunder efterfrågar exakt kilogram utsläppt co2 på det stål vi ska leverera till dem. Vi fortsätter att kalla det grönt stål, men kommer nog ha ett speciellt produktnamn så småningom", säger Henrik Henriksson.
På scenen på Vetenskapens hus berättar H2GS vd att fabriken planeras starta om cirka 730 dagar. I mars/april 2026. För en tid sedan var planerat startdatum i januari 2026, men nu har det alltså skjutits fram tre månader.
Vad har hänt?
– Det som hänt är att vi har stängt vår finansieringen och gjort klart med det i slutet på förra året. Det drog ut lite på tiden och utifrån det fick vi justera tidplanen något. Det andra är väl också att vi lär oss mer om projektet och ju längre vi kommer med fler ingenjörstimmar lagda desto spetsigare blir tidplanen. Det kan komma justeringar, både kortade och förlängningar, det är rätt mycket fysiskt jobb kvar att göra.
Den framskjutna starten av fabriken påverkar i hela ledet och det gäller även anstormningen av gästarbetare. H2GS började året med 250 personer på plats och nu är de uppe i 450 personer på sajten.
– I maj-juni är vi uppe på 700.
När är ni uppe i 3 500 gästarbetare?
– Ungefär nästa sommar skulle man kunna säga. 2025 ska vi installera all utrustning och vi håller på att bygga färdigt allt på sajten. Men förberedelserna för det går bra, vi bygger workers camp nu som det kallas. Mycket nu handlar om att samarbeta med myndigheterna för att det ska gå så smärtfritt som möjligt att rampa upp.
"Vi borde kanske hyrt Delfinen istället", sade Henrik Henriksson och fick en del skratt från publiken i Luleå.
Henrik Henriksson dröjde sig kvar länge efter avslutat evenemang för att mingla med Luleåföretagare.
I februari presenterade H2GS en ny lokal Boden-vd vid namn Markus Mannström, med erfarenhet från bland annat Stora Enso. Han ska leda H2GS på plats när fabriken är igång.
Jag antar att det innebär att du lämnar över en del ansvar, hur känns det?
– Det känns jättebra med Markus, han är erfaren utifrån att han byggt den här typen av stora industriella anläggningar och byggt organisationer från noll. Han känns erfaren, trygg och har ett stort fokus på säkerhet vilket känns viktigt för oss.
Det innebär inte att Henrik Henriksson helt kommer släppa Norrbottensprojektet för att fokusera på H2GS framtidsplaner i Portugal och Kanada. Närmast på agendan för honom står ändå att lösa knuten kring malmleveranser från Malmfälten och energifrågan på medellång sikt, säger han.
– Båda frågorna är viktiga för oss. Sen handlar det mycket om att skapa förutsättningar att rekrytera upp så vi har 1 500 personer som kan köra fabriken om två år och att stötta projektet utifrån det målet.
Hur är rekryteringsläget?
– Man kan säga att vi nu har rekryterat mycket specialiserad kompetens för att färdigställa vår finansiering och beställa rätt utrustning. För det behövde vi rekrytera från andra delar av världen, Indien, Mellanöstern och USA, säger Henriksson och fortsätter:
– Nu börjar vi rekrytera första linjens chefer, de som ska leda teamen som jobbar i fabriken. De behöver komma in redan nu till hösten för att vi ska hinna skicka runt dem till olika andra anläggningar i världen där det finns liknande stålverk. Det är folk från Norrbotten och andra delar av landet men också ganska mycket intresse från Finland.