Ingenjören Maria Kurttio, 37, reagerade som många andra när hon först hörde talas om stålsatsningen i Norra Svartbyn.
– Ska de verkligen bygga ett nytt stålverk i Sverige?
Två år senare gjorde hon en sökning, såg att H2 Green Steel fått miljötillstånd och insåg att:
– Det här kommer hända. Och jag vill vara med.
Nu är hon en av de ansvariga för logistiken på projektet. Ett oerhört komplext pussel som dessutom utmanas av verkligheter som att havet är igenfruset ett halvår om året
– Så vi måste förklara för våra leverantörer att deras skepp måste vara isklassade. Försök säga det till ett företag i Indien. Det är inga lugna stunder för oss.
Hon sitter hemma i soffan lägenheten i centrala Boden tillsammans med ingenjörskollegorna Janine Theele, 43, och Anna Ferreira, 39.
Janine lämnade stålstaden Pittsburgh för Boden i augusti, men kommer ursprungligen från norra Tyskland. Hon jobbar med projektplaneringen för konstruktionen av stålverket och har en bakgrund hos SMS Group som ska leverera själva innehållet i stålverket.
– Jag kände mig nästan lite skyldig när jag arbetade i stålindustrin. Projekten var roliga, men industrin är smutsig.
Men hon motiverades jobbet och att bo utomlands, resan gick från Tyskland till Pittsburgh.
– Jag trivdes att bo i USA. Men saker ändrades, jag blev frustrerad och jobbet var inte roligt längre.
När hon sökte jobbet på H2GS som projektplanerare visade det sig att hennes meriter från stålverksbygget i Texas vägde tungt. Det är nämligen det verket som fungerat som referensprojekt till H2GS stålverk.
– Så de ville verkligen ha mig. Nu är jag kund till mina tidigare kollegor på SMS Group.
Anna Ferreira är den som anslöt senast. Hon kom till Sverige i februari och möttes av minusgrader och mörker.
– Det var inte så farligt, jag hade bott i Toronto tidigare så kylan var jag van vid.
Ursprungligen är hon från Brasilien men Anna har bott och jobbat i London de senaste åren. Hon har en bakgrund i gruvor och mineraler, men jobbade som konsult med att utvärdera om projekt har potential när de ska finansieras. Hon snubblade över H2GS via ett annat miljöprojekt.
– Jag kände att jag ville vara en del av företaget som faktiskt genomför projekten.
Att flytta från mångmiljonstäder till lilla Boden var givetvis en omställning för både Janine och Anna. Men det ska visa sig att de är just den typen av naturälskande människor som många rekryteringsannonser efterlyser när Norrbotten ska växa.
– Jag har saknat att vara nära naturen, här har man verkligen naturen för dörren, säger Anna Ferreira som redan köpt längdskidor och lärt sig åka.
– Jag är verkligen inte duktig på det, men det är kul.
Maria Kurttio inflikar:
– Hon är alldeles för ödmjuk. Att åka som henne, självlärd och i vuxen ålder. Wow.
Maria har gjort den kortaste flytten. Född och uppvuxen i Torneå har hon hunnit med några vändor ut i världen, men när hon anslöt till H2GS gick flytten från Haparanda till Boden.
– Så på så vis är det en uppgradering med en lite större stad. Nackdelen är att det blev lite längre till familjen.
Hon har bott i Sverige i tio år och trivs väldigt bra med att bo norröver. Hon älskar vinter och alla möjligheter som finns med att bo nära naturen och i en liten stad.
– På så vis är det fantastiskt att kunna kombinera karriären och ha det bästa av naturen i norra Sverige, säger Maria Kurttio.
Janine Theele berättar att hon inte hade en aning om vad som väntade henne när hon skulle flytta till Boden. Vibben hon hade var snarare åt Alaska-hållet. Ingen nämner isbjörnar på gatorna dock. Janine säger att hon blivit positivt överraskad. Åtta månader efter flytten känner hon sig som en del av Boden.
– På affären så pratar de inte svenska med mig längre utan går direkt på engelskan. Men de har också börjat säga: Janine, borde du inte lära dig svenska nu, säger Janine och skrattar.
– Jag antar att jag borde det.
Hon hade ställt in sig på att överleva sin första vinter innan hon tog ett beslut om att bli kvar och fullfölja projektet.
– Jag hade ingen föreställning om hur livet skulle bli så nära polcirkeln. Var det verkligen en stad? Bor folk här?
Hon var mer bekymrad över mörkret än kylan.
– Men jag känner att jag klarade vintern mycket bättre än jag trodde.
Anna Ferreira berättar att hon såklart tittat på bilder från platsen hon skulle bo och jobba på, men att hon fått berättat att svenskar kan vara lite tillknäppta och kalla.
– Folk här är väldigt vänliga, både på jobbet och vid sidan av. Däremot saknar jag en sak som jag vant mig vid i London… Online shopping.
Bor du i en miljonstad kan du beställa på nätet och få leveransen samma eftermiddag. Så fungerar det inte riktigt i Boden.
– Men jag har upptäckt att det finns bra second hand och jag sparar en massa pengar, haha.
En sak blir tydlig under intervjun: De tre har anslutit till H2 Green Steel för att de älskar jobbet. Janine har deadline snart och då gör man vad som krävs, säger hon.
Tror ni att ni kommer att stanna i Boden? frågar jag. Alla tre andas in och Maria är den första som svarar:
– Du frågar tre personer som jobbar för att leverera projektet. Vi är vanligtvis de som drar när det är klart.
Janine:
– Jag har gjort det här de senaste 15 åren och jag antar att jag kommer att fortsätta med det.
Hon liknar stålverksprojektet med en bebis och när den är förlöst så lämnas den vidare till de som ska ta hand om den.
– För mig är det här första projektet och jag känner att det varit en pusselbit som saknats i mitt liv, säger Maria och fortsätter:
– Det är något seriöst fel med oss, haha.
Hon tänker på att de jobbar långa dagar och med hög press att leverera ett 75-miljardersprojekt i tid och till rätt kostnad.
– Man måste ha en slags passion för projekten. Vi ska bygga det första gröna stålverket i världen och då måste man vara lite galen. Jag har sett stålverk starta och det är oerhört belönande. Att få starta ett grönt stålverk kommer vara ännu bättre. Men vi har en lång väg kvar.
Maria jobbar som sagt med logistik, Janine med konstruktionen och Anna med kostnadskontroll.
– Så snart kommer jag börja jaga Maria om schemat och Anna kommer börja jaga oss båda, säger Janine Theele.
Maria igen:
– Vi får göra en uppföljning om ett år och se om vi fortfarande är vänner.