I TV-programmet ”På spåret” upprepas frågan, vart är vi på väg ett antal gånger och de tävlande ska då försöka att lista ut vad slutmålet är på den resa som visas i bild. Ungefär på samma sätt som för de tävlande i ”På spåret” känns det för oss oppositionspolitiker när det gäller den samhällsomvandling som pågår i Boden. Majoritetspartierna med Claes Nordmark i spetsen talar om samhälls-omvandlingen med eufori och lycka och undviker konsekvent att tala om de hinder och problem som finns på vägen. Hittills har en samlad politik i huvudsak ställt sig bakom de planer som kommunledningen målat upp, frågan är hur länge det kommer att se ut så.
Vi i Bodenalternativet är naturligtvis glada över de planer på etablering som redovisats men ser samtidigt stora problem med att inte minst leva upp till de tidplaner och de rent ekonomiska förutsättningarna som gäller för de olika projekten. När det gäller de ekonomiska effekterna av alla de investeringar kommunen måste genomföra finns det en uppenbar risk att kommunens ekonomi kommer att visa röda siffror under en mycket lång tid. Detta på grund av att inflyttningen av nya Bodensare inte kommer att bli som kommunens befolkningsprognos visar. För att åstadkomma en ekonomi i balans 2026 fordras en inflyttning till kommunen motsvarande nästan 3 000 personer. Vid en enkel och inte på något sätt vetenskaplig studie över hur befolkningsutvecklingen sett ut i Skellefteå efter beslutet om etablering av Northvolts fabrik kan man se att befolkningen ökade med ca: 900 personer under de tre första åren efter byggstart av fabriken. Under samma period ska alltså Bodens befolkning öka med nästan 3 000 personer enligt den antagna befolkningsprognosen. Vi påstår inte att det är orimligt men vi påstår att förutsättningarna att nå detta mål är mycket små.
Är det inte dags att ompröva de prognoser och planer som redovisats och se mer realistiskt på utvecklingen och de åtaganden kommunen ska mäkta med, inte minst på grund av det svala intresse som både förra och nuvarande regeringen har visat. Visst ska vi fortsätta att jobba på inkört spår men frågan är om inte tidplaner och ekonomiska åtaganden måste spridas på en längre tid än vad kommunledningen hittills angett.
På Aftonbladets kultursidor under rubriken ”Bara det inte blir som i Kiruna” kunde man för en tid sedan läsa Anna Anderssons reflektioner över det som händer i Norrbotten och i synnerhet det som händer i Boden, hennes barndomsstad. Även om tonen i hennes beskrivning kan uppfattas som negativ så finns det mycket att fundera över när det gäller förutsättningarna för en ort som Boden att ta sig an utvecklingsprojekt av den storlek man planerar för.
Vi påstår att Bodens kommun har förutsättningar att klara av en etablering av det slag som nu planeras men att man måste hantera detta på ett mera realistiskt sätt för att hinna med utveckling av den service nya Bodensare förväntar sig och för att inte äventyra den kommunala ekonomin på sikt. När vi talar om service handlar det inte bara om nya vägar, bostadsområden, förskolor, fjärrvärme och annat av mera teknisk karaktär utan även om satsningar på kultur, fritid och omsorg för de som har särskilda behov. Kommunen måste vara en attraktiv kommun på alla tänkbara sätt för att kunna locka fler att vilja bosätta sig här. Kommunen brottas redan idag med problem inom flera verksamhetsområden i form av ekonomiska underskott, kompetensförsörjning och påtalade brister i arbetsmiljö. Innan man tar sig an de behov av service 3 000 nya Bodensare innebär måste man ta sig an de ca: 28 200 innevånare som bor i kommunen idag.
För att svara på vår inledande fråga om vart vi är på väg så tror vi i Bodenalternativet att vi är på rätt väg och att vi har förutsättningar att utveckla vår fina kommun så att fler personer vill flytta hit. Vi tror dock att ”resan” dit kommer att ta längre tid än beräknat och dessutom ställa nya och idag delvis okända krav på både kommunen och kommunmedborgarna.
Vi vill gärna vara med på resan mot det ”nya Boden” men resan måste vara realistisk.