Bodens kommun står inför stora utmaningar, både i form av ekonomiskt tunga investeringar en krävande samhällsomvandling men även i form av att säkerställa välfärden.
I det här läget handlar det om att på ett klokt sätt både gasa och bromsa, för visst är det så att utmaningar även innebär stora möjligheter till utveckling. Den gröna samhällsomvandlingen är aktuellare och nödvändigare än någonsin och innebär naturligtvis ett hårt arbete och satsningar på ett sätt vi inte är vana vid men i allt detta måste vi ändå även ha fokus på att vården, omsorgen och skolan fungerar.
Vi i Bodenalternativet ser därför med oro på de besparingar förvaltningarna lyft fram som en konsekvens av effektiviseringskravet som majoriteten har angett i sitt förslag till strategisk plan. I planen anges att verksamheterna ska spara 1 procent under 2025 och ytterligare 3 procent under 2026.
För att klara dessa krav är det tydligt att majoriteten är beredd att vidta drastiska besparingar, besparingar som vi i Bodenalternativet inte är beredda att ställa oss bakom.
Vi ställer oss inte bakom: att kulturskolan ska avvecklas, att estetprogrammet ska avvecklas, att halvera intaget till anläggningsprogrammet, att halvera intaget till transportprogrammet, att stänga fler demensplatser, att OB-omsorgen ska avvecklas, att vård- och omsorgsprogrammet ska avvecklas,att ungdomsmottagningen ska avvecklas
Att effektivisera kommunens verksamheter måste vara ett ständigt pågående arbete för att varje skattekrona verkligen ska nyttjas på ett kostnadseffektivt sätt men i det läge kommunen befinner sig i anser vi att effektiviseringskraven på socialnämnd och arbetsmarknads- och utbildningsnämnd ska begränsas till 1 procent under 2025 och ytterligare 1 procent under 2026.
Det finns skäl att anse att majoritetens förfaringssätt är riskfyllt och att kommunens ekonomi under lång tid framöver står på spel eftersom de ekonomiska reserverna i form av resultatutjämningsreserv och pensionsreserv inte på långa vägar räcker till. Omvärldsfaktorer av olika slag som kriget i Ukraina, den höga inflationen, Riksbankens räntehöjningar och turbulensen inom byggnads- och fastighetsbranschen gör inte saken bättre.
Allt detta men även det mycket svala intresset från Regeringen om statliga stöd för den gröna samhällsomvandlingen innebär att kommunen måste begränsa sitt risktagande och själv begränsa planerade satsningar och förskjuta dem över en längre tid.