Hon skrattar när hon konstaterar att det var lite speciellt det där med lärarlegitimiteten.
– Jag vet inte om jag är äldst till och med, det var en speciell känsla när telefonen ringde. Men som jag sade tidigare, det handlar för mig om så mycket mer än om arbete och ålder. Jag kunde väl nöja mig med att spela bingo men det här blir närmast självklart eftersom det ger så mycket tillbaka.
Britta Olsson tar emot vid köksbordet i villan på Domänvägen i Vuollerim. Trädgården prunkar utanför fönstret denna sommarvarma junidag. En trädgård som har en avgörande del i Britta Olssons livshistoria. Odling och grönt lockade tidigt och detta faktum fick en specifik betydelse för valet av bostadsort.
– Min far arbetade som linjebyggare och kom till Jokkmokk 1955. Vi bodde först inhyrda hos systrarna Kristiansson innan vi kunde flytta till ett hus efter Wästfeltsgatan. Själv utbildade jag mitt till lärare och kom till en sjätteklass i kraftverkssamhället Messaure läsåret 1965-66. Det blev barn och vi bodde kvar där i 14 år och det var en fantastisk tid på många sätt. Men jag längtade efter grönskan. Messaure var inte så grönt som jag verkligen upplevde Vuollerim när jag hälsade på där. Därför flyttade vi till det här och det ångrade vi aldrig, berättar Britta Olsson och blickar ut genom köksfönstret.
Lärarrollen gled så småningom över till arbetet på Skolverket precis tills innan 65-årsdagen. Pensioneringen varade i någon dag innan det blev tid för att axla rollen som skolinspektör. Just nu står hon inför sitt fjortonde läsår på friskolan i Vuollerim dit hon en gång lockades efter att ha fått frågan om att bli skolchef.
– Alla friskolor skulle ha en skolchef, så blev det bestämt, och det behövde jag inte fundera speciellt länge på. Att jag sedan har kunnat jobba som lärare är i sig en ynnest. Inte minst som speciallärare. Det finns så många exempel. Ett är en flicka med läs- och skrivsvårigheter som jag har arbetat med en timme om dagen, "jag vill lära mig läsa". Att se hennes framsteg och uppleva dem i en så nära relation känns otroligt fint. Det är nästan så att jag hade velat hoppa över sommarlovet helt och hållet för att fortsätta utan paus.
Britta Olsson ler, tanken svävar, känslorna tar plats.
– Att vara behövd betyder mest och ger lust och energi. Det är få förunnat att ha det som mig, konstaterar hon.