Rötterna lockade många till Vallsjärv

Genom björkportaler utsmyckade med kulörta ballonger går stigen till festplatsen. Här har de samlats, hemvändarna. Alla har de en sak gemensamt, Vallsjärv. På något sätt har de anknytning till orten. De är gifta med någon som bott där, deras farföräldrar eller farmorsmors hemgård fanns en gång här. De har tagit sina första stapplande steg och gått skola här. Eller, de bor fortfarande kvar.
Hedersmedlem
En av de sju som aldrig flyttat är dagens hedersgäst, Bertil Olofsson 90 år. I dag har han fått diplom och utnämnts till hedersmedlem i Vallsjärvs byaförening.
- Roligt att se att det finns så många.
- Jag har skojat och sagt att nu när alla kommer hem så måste väl jag åka bort.
Vänt hemåt har däremot dottern, Eva Olofsson som numer bor i Norrköping.
- Jag flyttade som väldigt ung. Först till Luleå för att utbilda mig, berättar hon.
Olof Hederyd håller tal och berättar om sin tid som lärare i byn under 40- och 60-talet. Då hade byn 170 invånare och många av dem var i skolåldern.
För i dessa gårdar, 25 när de var som flest, var barnaskarorna stora. Familjer med nio barn och fler var inte ovanligt.
Hiskeliga äventyr
Några av de som vuxit upp tillsammans berättar minnen och reder ut släktförhållanden.
De berättar om kor som blivit berusade av surnad gädda och om hiskeliga äventyr för att ta sig till sjukstugan i Överkalix. Några av gästerna återvänder varje år en av dem är Helge Jönsson.
- I 40 års tid har jag kommit hem. Jag är en storfiskare, berättar han.
Men många har inte sett trakten på tio år eller mer.
Vallsjärv lever upp och barnafötter beträder åter ängarna som en gång klapprade av byns egna små.

Rötterna lockade många till Vallsjärv

Den lilla byn ökar från sju personer till 200 på en dag. Ingen stor babyboom har drabbat orten. Men många av dem som samlats har vuxit upp i någon av gårdarna. Det är hemvändardag i Vallsjärv.