Nygammal klass i Töre
Vid katedern står Karin Larsson och knackar pekpinnen mot bordet för att väcka uppmärksamhet. Visst, de flesta hör upp, men busfröna, eller de som inte hör, fortsätter ivrigt prata. På klassträffen i Töre sprätter och bubblar det av skolminnen.
Dagens lärarinna, Karin Larsson från ABF, är mycket yngre än klassrummets elever. Kanske är det därför som de cirka 80 kamraterna inte lyssnar till på en gång. Eller så är det faktumet att det gått åtskilliga år sedan de lämnat skolan, alla slutade före 1965, och nu väcks alla de inre bilderna som vill bli berättade för sina gamla klasskamrater.
Slut på gåtor
Wilhelm Hammar, 87 år har många minnen från sin skoltid i Töre.
- Vi skulle berätta gåtor och jag tog den här; Luden som en larv, rund som en korv, ligger på låret och siktar på hålet. Vad är det? Sedan fick jag inte ställa mer gåtor, säger han och skrattar.
Gåtans svar; En spole som används för att spinna garn med i spinnrock, inget annat.
Började 1935
Vid sin sida har han lillasyster Rut Hedberg,84 år.
- Jag gick första klasserna i just den här lokalen, säger hon och tittar runt i klassrummet.
- Men det var länge sedan. Jag började 1935.
Högt betyg
Redan i april anordnade ABF en klassträff i Töre. Träffen fick stora A av besökarna.
- Jag har ordnat den här efter att ha fått förfrågan. Vi måste ha en till klassträff har de sagt, berättar
ABF:s Karin Larsson som står bakom arrangemanget.
Dagen till ära har hon bjudit in några av de lärare som jobbat i Töre skola. Karl-Erik Bohman är en av dem.
- Jag minns ett särskilt tillfälle. En av killarna blev väl less och reste sig och sa; Kan vi inte få leka föreningsmöte. Han sitter här idag och det har visat sig att han gillat att hålla på med möten, säger han och pekar på en herre i blått.
Herrn heter Bror Henriksson och i 20 år har möten varit vardagsmat för denne före detta fritidspolitiker.
Näste som intar katedern heter Karl-Gustav Karlsson. Som ny och orutinerade lärare verkade han i skolan på 50-talet.
- Jag brukar skoja och säga att nu gnäller lärarna på stora klassar. Men vi var upp till 33 elever och det gick bra.
Sedan orkar eleverna inte lyssna mer det spritter i både ben och käkmuskler. Nu ska de umgås, prata, fika och titta på gamla fotografier. Det är rast..
Så jobbar vi med nyheter