Även i Norrbotten finns en skara som vill hålla språket och kulturen vid liv. Lotta Lauritz i Luleå är medlem av Svenska Esperantoförbundet och aktiv i facebookgruppen Norrbottens Esperantosällskap. Hon vill gärna få kontakt med norrbottningar som kanske hittat något historiskt intressant material om esperanto i sina släktingars byrålådor.
Världsspråket esperanto uppfanns av den polske ögonläkaren och språkforskaren Dr Ludwig Lazar Zamenhof i slutet av 1800-talet. Hans idéer om en fredlig samexistens mellan världens folk och kulturer var central.
– Ursprungstanken var att språket inte skulle vara en barriär. Istället för att du ska behöva lära dig någon annans modersmål skulle det vara ett språk som var lätt för alla att lära sig. Att vi firar Esperantodagen den 26 juli är för att just den här dagen 1887 utgavs den första läroboken i språket.
Lotta Lauritz tycker det är ett genialiskt språk som har potential.
– Det är ett språk för människor, inte för stater. Kan du esperanto kan du när som helst prata med någon i till exempel Brasilien eller Kina på ett gemensamt språk. Och det är lätt att snappa hur det fungerar. Ta till exempel svenskans ljummen, varm och het. Tre olika ord. På esperanto blir det varmeta, varm och varmega.
– Sedan kan du givetvis se det som en kul hjärngympa att ägna sig åt, istället för korsord. Det finns även böcker, språkappar och spel. Och esperantointresserade umgås mycket på nätet.
Men är inte engelskan ett världsspråk?
– Det är inte helt sant. Ett exempel på när esperanto hade varit bra: Jag var på en arbetsresa i Bryssel. Endast britterna i sällskapet behärskade engelska perfekt för det var deras modersmål, alla vi andra kom i ett språkligt underläge.
Lotta Lauritz är även intresserad av historia kring esperanto i Norrbotten.
– Det fanns många, bland annat i Malmberget i början av 1900-talet, som lärde sig språket. Det var den tidens strömningar – idén om att arbetare i alla länder skulle förena sig. Att bilda sig var viktigt, det hölls kvällskurser i esperanto. Den som hittar någon lärobok eller liknande hos en äldre släkting får gärna höra av sig till oss.
Vad tänker du om framtiden för språket?
– Min önskan är att kulturen lever vidare och blir starkare, så att det finns mer litteratur, film och musik på esperanto. Det vore också bra om man kunde välja språket i skolan. Jag kan inte släppa tanken på vilken möjlighet till kommunikation esperanto är, om fler lärde sig det skulle det vara bra för hela världen.