Jokkmokks-Jokke, eller Bengt Djupbäck som han egentligen hette, var en folkkär och populär man inte bara i Sverige utan även utomlands. I USA, till exempel, kallades han "Mr Johnny Cash from Sweden".
- Populariteten tror jag dels
berodde på att han sjöng om verkligheten, dels på den enorma glädje han spred. Det gick bara inte att vara ledsen i hans närhet. Han tog sig tid att prata med alla och var en medmänniska ut i fingerspetsarna, säger Anna-Lena Holmqvist, som håller Jokkmokks-Jokkes museum
i Porsi öppet.
Här finns missionshuset som Jokkmokks-Jokke värnade mycket om och i samma fastighet även lägenheten som han bodde i om somrarna.
- Lägenheten ser ut precis som han lämnade den sista gången han var här, säger Anna-Lena Holmqvist.
I missionshuset där Jokkmokks-Jokke höll många stormöten, hålls numera gudstjänst varje söndag för att hålla hans minne vid liv.
Det var sommaren innan han dog 1998 som Jokkmokks-Jokke gjorde sitt sista besök i hembyn Porsi.
- Jag träffade honom då. Han var mycket sjuk och hade på grund av det svårt att prata, säger Anna-Lena Holmqvist.
Han ville hedra platsen
Jokkmokks-Jokke hette från början Bengt Johansson men han tog
namnet Djupbäck för att hedra platsen för sitt föräldrahem, som
ligger tre kilometer från muséet
i Porsi .
Namnet Jokkmokks-Jokke fick han under sin tid som rallararbetare i Östersund.
- Alla rallare hade smeknamn och Jokkmokks-Jokke fick sitt av en man som kallades Rallar-Ante, säger Anna-Lena Holmqvist.
Fadderbarn i Hong Kong
Att Jokkmokks-Jokke hade det fattigt under sin uppväxt fick honom att vilja hjälpa andra som hade det svårt efter att han själv kommit upp sig. Han skänkte pengar till olika fonder liksom till enskilda som uppvaktade honom med tiggarbrev. Han hade också ett fadderbarn i Hong Kong som han skickade pengar till varje månad under sin livstid.
- Jokkmokks-Jokke och hans fru Hildur hade den filosofin att de skulle ha mat för dagen och hela och rena kläder. Alla pengar utöver det använde de till att hjälpa andra som var i nöd. Jokkmokks-Jokke tjänade en hel del pengar under sin livstid men hade inget alls kvar när han gick bort, säger Anna-Lena Holmqvist.
Jokkmokks-Jokkes godhet lockade tyvärr även till sig lurendrejare.
- Folk som inte behövde det tiggde pengar av honom och hans första manager lurade honom på hundratusentals kronor. Jokkmokks-Jokke trodde gott om alla och trodde inte att folk kunde vara så elaka att de lurade honom på det viset, säger Anna-Lena Holmqvist.