Musiken kom till honom i unga år. Nisse hade en äldre halvbror som vann ett dragspel på lotteri. Under helgerna satt halvbrodern som hette Axel och drog i bälgaspelet. Hans strävan att åstadkomma musik gick i stå. Sjuårige Nisse såg nyfiket på och lyssnade intensivt på tonerna. Axel jobbade med flottläggning på Vassholmen och var borta under veckorna. För att inte småglina på gården skulle få fatt på spelet gömde han det i potatiskällaren. Nisse smög efter och noterade gömstället.
Så fort Axel åkt kom dragspelet fram. Nisse övade som besatt och snabbt lärde han sig både vals och mazurka. På helgen kom Axel hem, han satt i timtal och drog i spelet men något som liknade musik kom inte ur bälgen. Till slut frågade Nisse:
"Få jag prova?"
"Du, en lillunge, kan väl int spela."
Nisse fick efter mycket tjat låna spelet och drog igång med Wiggen. Axel tittade storögt på:
"Du ha vari uti spele!"
"Nää!"
"Du ha vari!"
"Ja, ha int vari!"
"För fan, ta spele!"
Nisse fick dragspelet och hans musikaliska resa anträddes.
På skolan märkte läraren att Nisse hade absolut gehör. Han kunde spela alla psalmer på orgeln. När han slutade skolan ordnade läraren en plats åt honom vid I 19-ons musikkår, till något annat fanns inte pengar. Hans mor stoppade dock projektet.
Nisse ska int fara å blåsa i storhornen. Han bli glosögd.
Nisse började istället som dräng i Rian. I byn ljög man för honom att bonden var förfärligt snål. Vår dräng tordes inte äta sig mätt. På väg ut från maten ryckte han till sig en mjukkaka i farstun och sprang till stallet och åt. Plötsligt fick han se bonden komma. Desperat sprang han ut i gödselhuset och fastnade med sina stora stövlar. Bonden fick syn på honom med munnen full och klåddan i handen.
"Sta dö hinn å iit påjk! Gja nö inn å få de mat´n."
Nisse var också trollkonstnär å bojbrytare, han hade vev i fickan och kunde hissa upp vänsterbenet så det blev 25 centimeter kortare. Han kunde också stoppa snus under ögonlocken.
Nisse hamnade ofta i dråpliga situationer. Han sökte och fick ett så kallat Per-Albin lån på 3 000 kronor, för pengarna skulle han bygga hus, lagård och odla upp två–tre hektar. Lånet var ett sätt att ge säsongsanställda skogsarbetare sysselsättning året om.
Han bodde första tiden på nyodlingen i en koja. Hösten kom och mörkret, det regnade och blåste kopiöst och fotogenen i lampan var på upphällning. Han krympte lågan till ett minimum. Plötsligt knackade det på dörren. Utanför stod en karl, säkert två meter lång med svart skägg i hela ansiktet, vitögonen lyste. Det är ”Gammel-Erik” som kommer på besök, tänkte Nisse. Den storvuxne sa att han höll på att frysa ihjäl och måste få komma in och värma sig och, om möjligt sova över. Nisse hade inte hjärta att neka. Fotogenen tog slut och snart hördes högljudda snarkningar från mannen. Det blir en besvärlig natt, mest troligt min död, tänkte Nisse. Han hakade ner hagelbössan från väggen och hade den under täcket, utifall.
Mitt på natten hörde han hur luffaren reste sig och kom mot sängen. Han kastade sig framåt och tog tag i Nisses fot, han ryckte upp bössan och ropade:
"Pass upp! Nu smäller det."
Luffaren ryggade tillbaka och sa med förtvivlan.
"Herre Gu! Ja skull bara å pissa snava på mattan."
Luffaren stannade en vecka och hjälpte Nisse med nyodlingen.
När luffaren skulle ge sig av hade han inga pengar att betala honom.
Spela ingen roll, sa luffaren. Ja är gla att ja int blev skjuten.
1981 spelade han och hans kompis fiolspelaren Vallo Åström på hotell Sheraton i Stockholm för Anders Wall och gräddan av stordirektörerna. Må hända kan man kalla det en klassresa.
Nisse gick ur tiden 1983, 72 år gammal. Många historier finns om hans jordevandring…