Tågtrafiken i nordligaste Sverige kom igång närmare sjuttiofem år senare än i Ryssland. Och det var också ryssen i öst som hade fått svenska politiker att tveka: Att bygga tågtrafik fram till gränsen mot Finland-Ryssland skulle vara som att bjuda in fienden till dukat bord, tänkte man.
Men andra krafter i samhället menade att järnväg över gränsen i Norrbotten skulle gynna handeln, och 1915 stod den första järnvägsbron från Haparanda över Torne älv till finska Tornio klar. Kanske inte så bra tajming, eftersom det första världskriget hade brutit ut. Finland hörde till Ryssland, och Sverige höll andan, hur skulle det gå? Det gick bra; ryssen gjorde inga försök att tränga in i Sverige.
Haparandabanan kom att bli flitigt använd – främst av ryssar – både för person- och godstrafik. Järnvägen användes också till invalidtågen. Sårade soldater behövde transporteras hem. Från Ryssland kom fransmän och österrikare som skulle till sina hemländer. Medan ryska soldater kom söderifrån med tåg till Trelleborg, och fortsatte vidare till Haparanda med slutdestination Ryssland.
Även många prominenta personer passerade den svenska riksgränsen via Haparanda. Jan Bergsten visade under föreläsningen foton av bland andra Lenin. Han befann sig i Schweiz när ryska revolutionen inleddes, men kände sig manad att åka hem. Det blev med den nya järnvägslinjen, och i april 1917 tillbringade han en stund på perrongen i Haparanda. Hustrun Nadja Krupskaja och älskarinnan Inessa Armand ingick i hans stora ressällskap. Anarkisten, revolutionären och fursten Pjotr Kropotkin kom också till Haparanda, ett par månader efter Lenin.
Tjugo år senare ökade järnvägstrafiken för att forsla förnödenheter, svenska och utrikiska ”frivilliga” och de finska krigsbarnen. Senare även ett stort antal flyktingar. Andra världskriget hade brutit ut, och det innebar mindre risk att färdas med tåg än till sjöss. Den civila trafiken i norr fick stå tillbaka för militärens behov. Hitler fick också tillgång till de svenska tågen för att förflytta 15 000 tyska soldater plus materiel från Norge till Finland vid inledningen av Operation Barbarossa, då Tyskland anföll Sovjetunionen. Men den största delen av trupp och krigsmateriel fraktades på fartyg. Även under andra världskriget användes sjukhuståg – tre till fyra per dygn – för att transportera sårade soldater via Haparandabanan.
Idag är ånglokens tid förbi och omkring 90 procent av järnvägen i Sverige elektrifierad. Det finns en del sträckor som kräver diesel, men trots det är tågresandet ett miljövänligt alternativ. Skillnaden i spårvidd lever dock kvar som ett minne från järnvägens barndom. I Europa finns ett tiotal olika spårvidder. Spårvidden i Sverige är 1 435 mm, i Finland är den 1 524 mm.
Men det finns förstås lösningar på det lilla problemet.