Sigrid Outinen - en stark Tornedalskvinna
Hon föddes i Vyöni, en februaridag 1929.
1949 mötte hon sin stora kärlek Henrik 1949, som hon sedan gifte sig med 1950. De bosätta sig i Niskanpää, där skapade sitt stora livsverk; ett omdebatterat radikalt jordbruk med hög utvecklingstakt, samt driftiga och djärva satsningar som sprängde gränserna för dåtidens KR-kalkylernas enfamiljsföretag.
1966 avvecklades mjölkproduktionen och potatisodlingen expanderade och utvidgades till ett storföretag. Det blev ett av Sveriges största företag inom potatisbranschen. Deras företag blev legendariskt och många nya företag skapades i Tornedalen och Norrbotten med makarna Outinen som förebild.
Sigrid hade många olika yrkesroller. Hon skötte ladugården och ansvarade för företagets bokföring. Hon var entreprenör, potatisodlare, marknadsförare, försäljare och affärskvinna samtidigt som hon fostrade fyra döttrar och en son och tog hand om hushållet. Hon var initiativrik och kreativ. Sigrid var bland annat det indirekta upphovet till många av Henriks tekniska uppfinningar såsom hans konstruktion av en releaseranläggning i ladugården. Hon var den starka kvinnan bakom en framgångsrik man.
Viljestyrka
Hon drabbades tidigt av en stor sorg när maken Henrik endast 50 år gammal hastigt avled 1980. Strax innan hade företaget gjort stora investeringar och hamnade i svårigheter som åtföljdes av ett katastrof år med missväxt.
Med sin otroliga och ena-stående arbetsinsats i kom-bination med envishet, viljestyrka, målmedvetenhet och förmåga att övertyga och förhandla lyckades hon med det omöjliga uppdraget att rädda företaget. Tack vare sitt rörliga intellekt hade hon förmågan att fatta många kloka beslut. Hon fortsatte att driva företaget i väntan på att sonen Karl-Johan kunde ta över.
När hon lämnade över företaget 1991 lade hon inte handskarna på hyllan utan hon startade ett nytt företag - en bagerirörelse.
Mitt i natten steg hon upp och bakade det mycket populära Tornedals-brödet rieska, efter ärvt recept för folk i hela Tornedalen och Norrbotten.
Sigrids devis: "Jag har inga bekymmer med att fördriva tiden. Det har varit roligt genom åren och jag tror det är bra om man alltid har något att göra".
Belönades
Hushållningssällskapet uppmärksammade Sigrid i november 1991 för hennes enastående arbetsinsats inom jordbruksföretaget och hennes satsning på ny företagsamhet på landsbygden.
Till hennes stora sorg brann hennes livsverk potatislagerhuset och bageriet ner 1992 och hon lade därefter ner sin verksamhet och blev pensionär.
Hon hade många fritidsintressen.
Hon var mycket förtjust i att dansa.
Hand-arbete och att väva hörde till hennes stora intressen och hon har vävt många mattor, dukar och gardiner åt sina nära och kära.
Att resa var ett annat intresse. Hon har hunnit resa några varv runt jorden. Abisko med barn och barnbarn var också ett populärt resmål.
Sigrid var mycket släktkär och 1993 tog hon initiativet till att arrangera en stor släktträff för hela Aili-släkten - cirka 200 personer.
Hon fanns alltid som ett stöd för sina yngre syskon och själv hade hon ett stort stöd i storasyster Frida.
Sigrid hade många goda egenskaper. Till de mest utmärkande hörde att hon var mycket empatisk och aldrig sårade någon.
Hon ställde alltid upp för sina svärsöner och svärdotter. Umgänget med dem präglades av skratt och glädje samt ömsesidig respekt.
Stor kärlek
För barnbarnen blev hon en fast punkt i livet. Hon hyste en väldigt stor kärlek för sina barnbarn. Hon tog sig alltid tid att lyssna på dem och räcka dem en hjälpande hand. Hon var och är deras ledstjärna och föredöme och kommer att så förbli i deras fortsatta liv.
Hon var den bästa av mödrar, kärleksfull och förstående. Världens snällaste mamma. En förebild utan dess like. Hon lärde oss att ingenting är omöjligt och att det finns lösningar på allt. Hon var aldrig fördömande utan fanns där alltid som ett stöd. Hon har lärt oss etik och moral men aldrig genom att moralisera utan genom att vara den hon var, ett föredöme. Trots sin egen stora arbetsbörda ställde hon alltid upp för oss barn när vi behövde hjälp. Vi kunde alltid lita på henne.
Familjen var viktig för henne och hon värnade om sammanhållningen inom den.
Förmågan att skapa sammanhållning i familjen är ett arv från Sigrid till barnen och barnbarnen och kommer att prägla framtida generationer.
Tomrummet efter vår mamma är stort och går inte att fylla. Vi minns henne med stor tacksamhet och kärlek.
Berit, Birgitta, Kerstin,
Gunvor och Karl-Johan
med familjer
Så jobbar vi med nyheter