Karl Ove Seppälä
Hans föräldrar Fabian och Alice hade i Karlsbyn odlat upp ett mindre jordbruk intill sjön Isojärvi. I familjen föddes nio barn. Ove var den femte i raden efter brodern Olle. De två hade samma intressen och var man såg den ene var den andre.
Medlemmar i släkterna Seppälä, Smedqvist, och på morssidan Kruukka, är kända för hantverksbegåvning och musikalitet. Ove gick ut skolan med högsta betyg i slöjd. Efter två år vid Strömbackaskolan i Piteå fick han arbete vid kraftverksbygget i Edefors. Varje helg körde han hem till byn dit den starka släktkänslan drog honom. Militärtjänsten gjorde han som snickare vid Jägarskolan i Kiruna. Många är de byggnader som då blev reparerade.
När snickeriägaren Sixten Roshed sökte en anställd fick Ove möjlighet att flytta hem. Han gifte sig, reparerade stugan vid sjön och det egna huset. Där föddes dottern Eva Maria. När Oves föräldrar av hälsoskäl tvingades sälja bort korna skaffade Ove får, för att därigenom hålla markerna öppna.
Rosheds snickeri är i bygden känt för sina kvalitetsprodukter fönster, dörrar och inomhustrappor. I 27 år stod de första kusinerna vid maskinerna och körde sedan runt i byarna och monterade in de färdiga resultaten. Det var intensiva arbetsdagar med arbetsglädje och god sämja. Under denna tid var Ove borta från arbetet endast en dag.
Men så kom den dag då en stor glasruta som vanligt skulle bäras in i snickeriet. Rutan sprack och skar nästan av Oves vänstra arm. Han flögs till Gällivare där de lyckades rädda hans liv. Annat tillstötte och han fick en hjärtinfarkt. Operationen lyckades men Ove kunde inte återvända till tempoarbetet i snickeriet. Istället började han att genom arbetsförmedlingen arbeta åt byn. Hans snickerikunnande kom väl till pass när marknads- och redskapsbodar skulle uppföras, bagarstuga flyttas, pensionärshus repareras och en teatergradäng uppföras åt Tornedalsteatern på älvstranden i Pajala.
Det viktigaste för Ove Seppälä var dock att på lördagskvällen få möjlighet att dansa. Dansen var för honom inte bara ett nöje. Den var ett behov för att kunna leva. Oves livsglädje och rytmiska säkerhet smittade av sig till hans danspartners. Han kom också att möta döden på dansgolvet. Livet tog slut medan han dansade, som han älskade att göra.
Närmast sörjande är dottern Eva Maria i Boden, syskonen Birgit, Gun, Rut och Lena i Stockholm samt Siv och Olle i Kiruna. Vännen, danskompisen Sibylla och dansanta kvinnor runt om i länet saknar honom.
Sibylla Niemi
Så jobbar vi med nyheter