Om vi tar det från början så blev det den militära banan för Göran Arlefalk - fast det kanske inte var meningen från början.
- Egentligen ville jag bli elektriker, men jag blev officer, säger Göran Arlefalk som hann gå långt innan han lämnade försvaret 1999.
- Efter 25 år inom det militära slutade jag som regementschef och brigadchef vid pansartrupperna i Revingehed. Men jag hann också med att jobba i Österrike, Tjeckien och Slovakien med bland annat Jas Gripen projektet. Det var då jag fick mersmak för att jobba med projekt. Men hade jag blivit kvar i det militära så såg jag att min tid skulle ha blivit bakom ett skrivbord i Stockholm och det var inte min melodi.
- Jag vill vara ute bland människor på fältet. Det är det jag trivs bäst med.
57 grader kallt
Efter militärtiden blev det en del småprojekt.
- Men så blev det ett större jobb för Lundin Minig borta i Sibirien vid gränsen mot Mongoliet och Kina. Sju timmars flygresa från Moskva. Det var en gruvöppning som är ganska snarlik den i Pajala med dagbrott. Fast det var en zinkgruva, berättar Göran Arlefalk.
Tiden i Sibirien var speciell.
- Jo, det kan man säga. Som värst var det 57 grader kallt. Beslutsgången i Ryssland är inte heller den snabbaste jämfört med Sverige. Det är som att jämföra en traktor med en Jaguar. Jag tycker att det är en bra liknelse.
Han lämnande Sibirien 2008.
- Nästa projekt var åt Siemens. Jag var med om att bygga upp ett kombikraftverk i Perm i Ryssland. När vi hade monterat all utrustning så ringde Karl-Axel Waplan.
Chefen i Lundin Minig hette nämligen Karl-Axel Waplan. Nu är han vd för Northland resources och det är ju en bidragande orsak till att Göran Arlefalk ska tillbringa ett par år här uppe i Norrbotten.
- Det ska bli jättekul att komma upp till Kaunisvaara på heltid. Jag ser verkligen fram emot att flytta upp till Aareavaara där jag hyr ett litet hus. Det huset är rena slottet jämfört med hur jag bodde i Sibirien där det kunde vara minusgrader inomhus. En morgon hade en ölflaska frusit sönder, säger Göran Arlefalk och visar en bild på den trasiga och isiga flaskan.
En utmaning
Han förstår också vilken utmaning Kaunisvaaraprojektet är och hur mycket det betyder för Pajala och Tornedalen.
- Det är ett stort projekt med många utmaningar, inte minst logistiskt. Men nu tycker jag att vi har en bra planeringsgrund att stå på. Det är också ett projekt som startat från noll, vilket har sina för- och nackdelar.
Men någon enkel resa genom detta projekt kommer det inte bli.
- Hade det varit enkelt så hade någon annan gjort det tidigare, säger Arlefalk.
För Göran Arlefalk blir detta det sista stora projektet han är med om.
- Jag har bestämt att när detta är slut om cirka tre år så ska jag trappa ner. Då kommer jag ägna mig åt mindre konsultuppdrag i min lilla firma.
Inbiten jägare
Under tiden här uppe i Norrbotten hoppas Göran Arlefalk hinna ägna sig åt sitt stora fritidsintresse som är jakt.
- Jag har skjutit kronhjort, rådjur och vildsvin men aldrig någon älg trots att jag jagat en del älg i Skåne och andra ställen. Det vore ett fint minne här uppifrån.
Det kommer säkert att finnas möjlighet till det när älgjakten drar igång fram på höstkanten - trots att Kaunisvaaraprojektet samtidigt är inne i ett mycket intensivt skede.