Estrid Enkvist
Estrid Enkvist var född och uppvuxen i sitt föräldrahem, Poromaagården i Junosuando och hette Andersson som flicka.
Redan tidigt ville hon bli lärare. Hon började studera på seminariet i Haparanda där hon tog småskollärarexamen 1945. Hennes första anställningar blev vid några skolor i Pajala kommun, däribland Parkajokki och Kitkiöjärvi. Hon kom även att tjänstgöra inom Arjeplogsområdet. 1948 fick hon anställning i hembyn, Junosuando, där hon blev kvar fram till pensioneringen 1983.
Under denna period träffade hon sin blivande man, Alf Enkvist. Paret gifte sig 1958 och fick snart två barn, först sonen Tomas och två år senare dottern Åsa. Estrid Enkvist var aktiv inom kommunpolitiken hela sitt liv.
Både hon och maken har suttit med som delegater i såväl nämnder som styrelser och i många fall även på ordförandeposter. Under en period var hon ordförande i socialnämnden. Hon var socialt och kulturellt intresserad.
I sin ungdom studerade hon språk i England och Frankrike. Efter pensioneringen fortsatte hon att vara aktiv inom olika områden. Hon företog många resor såväl inrikes som utrikes, ofta tillsammans med någon syster eller sin dotter.
Hennes sista stora livsverk var att dokumentera hembygden. Under tidigt 1950-tal började hon och maken Alf samla in notiser och artiklar, framförallt från länstidningarna.
Arbetet resulterade i över 20 klippböcker och ett uppslagsverk över händelser i byn. Maken dog 1990 och Estrid fick ansvara för hus och skogsfastighet i Junosuando.
Hon fortsatte att dokumentera hembygden och var 1994 med om att starta upp en skrivargrupp för att utöka insamlingen av uppgifter om byn. Samma år bidrog hon med ett häfte om Junosuandos kyrkas historia inför densammes 90-årsdag.
På grund av en stroke blev Estrid Enkvist rullstolsbunden den sista tiden och vistades mestadels i sitt hem i Junosuando. In i det sista arbetade hon med en uppföljare till boken "Från Junasva till Junosuando" som utkom år 2000.
Så jobbar vi med nyheter