Ester Öhrn
Hon växte upp i Kardis i en jordbrukarfamilj. Det var också i Kardis hon fann sin livskamrat, Sigvard, som hon gifte sig med 1939. De drev ett småjordbruk fram till de flyttade till Kiruna år 1960, där maken påbörjat arbete på LKAB ett antal år dessförinnan.
Tillsammans med Sigvard har hon fostrat tolv barn, varav elva är i livet, där krävdes stor ork, organisationsförmåga och tålamod för att sköta vardagens bestyr.
Mor ställde stora krav på sig själv samtidigt som hon visade stor värme och generositet mot andra. Många är de nu levande kardisbor som lärt sig läsa och skriva i de lokaler på övre våningen av bostadshuset som i slutet av 40-talet och början av 50-talet hyrdes ut till kommunen som klassrum.
I Kiruna erhöll Ester Öhrn tjänst som kokerska tillika husmor på skolbarnbespisningarna, ett arbete som hon fann stor glädje i och ofta mindes hon den fina sammanhållningen mellan arbetskamraterna.
I Kiruna kunde hon också ge sig egen tid när barnen vart efter åren gick flyttade ut. Hon lärde sig till exempel att simma under 1970-talet, hon gick drejningskurser, kurser i sömnad, knyppling med mera och verkade också som handledare på dessa. Barn och barnbarn har både virkade sängöverkast dukar, handsydda lampskärmar och tygtavlor som minne.
Efter pensioneringen 1981 återvände makarna till hembygden där hon med stor lust förverkligade andra intressen hon burit på. Trädgårdsskötsel, bärplockning och försäljning , tillsammans med en svägerska, av eget hembakat bröd och kaffeost på bland annat Pajala marknad under flera år, var något som hon såg fram emot.
Efter tiotalet lyckosamma år i Kardis insjuknade maken och Ester Öhrn gav honom all den dagliga omsorg i hemmet och på Pajala sjukstuga fram till makens bortgång sommaren 1990. En uppgift som tog mycket på mors egna krafter och de senaste fem åren före sin bortgång vistades hon på ett äldreboende i Västerås, under
daglig tillsyn av äldsta dottern Kerstin.
Närmast sörjande är barn ,barnbarn, barnbarnsbarn, syskon, släkt och vänner.
Så jobbar vi med nyheter