Anna Mäki
Hon var äldsta barnet i en syskonskara av fyra och dotter till Alfred och Maria Snell i Erkheikki.
Under barndomen och de tidiga tonåren hjälpte Anna till med skötseln av det lilla jordbruket i Erkheikki. Av sin farbror Svante Snell lärde hon sig tidigt konsten i köksväxtodling på friland, som vid sidan av handarbete blev hennes största intresse genom åren.
Efter folkskolan sökte hon sig utanför hemmet och tog arbete som piga och hushållerska hos några familjer i Pajala. Hon arbetade också vid mejeriet i Pajala och det var vid denna period hon lärde känna Sven Mäki, som senare skulle bli hennes livskamrat.
Under åren 1932-33 läste hon vid folkhögskolan i Övertorneå. Tanken var att hon skulle vidareutbilda sig till hemkunskapslärarinna men ödet ville annorlunda och hon återvände till hemmet för att hjälpa föräldrarna med jordbruket och poststationen, vilken hennes far förestod.
1935 träffade hon åter Sven. Tycke uppstod och de gifte sig i november samma år. Året därpå byggde makarna ett eget hus i Pajala och fram till 1940 födde Anna fyra barn. Barnaskaran utökades senare med ytterligare fyra barn.
I slutet på 30-talet startade Sven eget åkeri men krigsåren tärde hårt på ekonomin och för att klara försörjningen av familjen bestämde sig Anna för att starta eget.
1947 reste hon till Borlänge för att utbilda sig till hårfrisör. Efter utbildningen öppnade hon damfrisering i hemmet i Pajala vilken hon drev till slutet på 60-talet.
Det hon särskilt mindes från åren som frisör var alla unga flickor som hon gjort i ordning inför deras bröllop. I övrigt präglades hemmet av gästvänlighet och Anna uppskattades ofta för sin kokkonst.
Ett av Annas intressen var att sjunga och hon deltog aktivt i Pajala damkör under många år. Hon hade en stark och klar sopran och ett fantastiskt textminne vilket gjorde att hon långt upp i åren kunde följa med i olika allsångsprogram på radio och tv.
Anna var också engagerad i Röda korset och Centerns kvinnoförbunds avdelning i Pajala.
Maken Svens hälsa försämrades under slutet på 60-talet och han valde att avveckla sin rörelse. Makarna sålde huset i Pajala och flyttade till Annas föräldragård i Erkheikki.
Under somrarna ägnade Anna det mesta av sin tid till skötseln av gården och sina odlingar. Hon drog upp mängder av plantor, allt från tomater till blommor av olika slag. Vintertid ägnade hon sig åt handarbete och vävning och hennes alster är spridda bland släktingar och vänner runtom i landet.
Efter maken Svens bortgång 1998 tröt Annas krafter och tre år senare flyttade hon till äldreboende i Pajala. Trots sorgen efter maken och hennes kära hem visade hon ofta upp en humor och slagfärdighet som inte minst uppskattades av hemtjänstpersonalen på äldreboendet.
Förutom att Anna var en mycket social person kan man också beskriva henne som handlingskraftig, arbetsam och stolt. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Närmast sörjande är barnen Göran, Marianne, Gunhild, Håkan, Agneta, Thomas och Olle med familjer.
Så jobbar vi med nyheter