Ture Bertil Bohman
Barndomsåren tillbringades i födelsebyn Pello. Fadern, som var tulltjänsteman, erhöll tjänst längre ner utmed älven vilket innebar att familjen flyttade till Luoppio som blev Bertils fasta punkt i cirka 80 år. Han var den siste av sex syskon som gick ur tiden, halvvägs in på det 94:e levnadsåret.
Efter ett relativt långt ungkarlsliv ,innehållande bland annat anställning långt nr i södra Sverige och också folkhögskolestudier i Övertorneå, korsade Henny från Nuottionranta Bertils väg. Förhållandet ledde till ett äktenskap i vilket åtta barn föddes. En dotter gick bort i spädbarnsålder. Första bostaden klarade av att utestänga väder och vind samt hålla värmen. Primitiva förhållanden var vanligt förekommande på den tiden beträffande bostäder.
Ett nytt modernt nybygge uppfördes i Mellanbacken i Luoppio och var inflyttningsklart i slutet av 1940-talet. Henny skötte hemmet med barnen och några djur i ladugården. Bertil veckopendlade i början till Kiruna men försökte så gott det gick att finnas nära hemmet med målningsuppdrag och grovarbete på byggarbetsplatser i närområdet.
Bertil var en social person som ofta och gärna tog tid på sig att umgås. Bekantskapskretsen sträckte sig geografiskt mycket längre än aktionsradien för mopeden. Fordonet var ett kärt fortskaffningsmedel för resorna i ur och skur till familjegraven under åren efter Hennys bortgång.
De sista åren tillbringade Bertil i egen lägenhet i Koivukylä och var mån om att klara sig på egen hand i största möjliga utsträckning. Det lyckades han med. Humöret och ett exceptionellt när- och långtidsminne fungerade ända fram till sista levnadsdagen. Med barnens och nära bekantas telefonnummer så var det inta ovanligt att Anitan skvallrade om att ett telefonsamtal från 0927-31051 väntade.
Barnen
Så jobbar vi med nyheter