Impi Hietala
Foto:
Hon föddes som äldsta barnet av elva till Evert och Olga Vuosku i hjärtat av Tornedalen vid Tengeliöjoki under foten av berget Aavasaksa.
Under sitt nästan sekellånga liv fick han uppleva en samhällsförändring som få generationer genom historien fått var med om. Vid födseln blev hon medborgare i det ryska storfurstendömet Finland.
Krig, revolutioner och Finlands självständighet är också hennes historia. Mor fick tidigt lära sig att bidra till hemmets försörjning. Hon har berättat hur hennes far tillverkade en lie i passande storlek för att hon skulle kunna vara med på myrslåtter en bra hit hemifrån. Mor fick tidigt lära sig som de flesta i hennes generation att livets lott var arbete.
Vid 16 års ålder tog han anställning som piga på den svenska sidan av Torneälven i Kuivakangas.
Avståndet i kilometer räknat från barndomshemmet till gården hon kom till var ej långt, men i verkligheten var det mycket längre.
Den av svenska staten initierade försvenskningspolitiken nådde sin kulmen under 30 talet. Denna politik ledde till att människor på den svenska sidan av Torneälven intog en nedvärderande och många gångar diskriminerande inställning mot sina medbröder/systrar från den finska sidan. Detta har mor vittnat om.
Hon gifter sig med Sven Jakob Hietala från Kuivakangas 1937. Äktenskapet begåvades med sex barn och varade till 1998 då maken går bort.
Makarna kommer att bo och verka under sin livstid i Kuivakangas, förutom ett par år i Pajala under början av 40 talet.
1941 startade makarna ett småjordbruk. 1977 gjorde man sig av med korna. Mor fick bära det tunga ansvaret för jordbruket eftersom maken arbetade utanför hemmet periodvis under veckorna. Otaliga är de vattenhinkar hon vevade upp ur brunnen och bar till korna. Detta var många småbrukarkvinnors vardag i Tornedalen, ej allt för länge sedan.
Mors liv präglades av arbete. Hennes arbetskapacitet var omvittnat stor. Hon var delaktig i hemmets alla göromål. Speciellt hennes goda handlag när det gäller bakning kan här nämnas förutom mycket annat som hon var duktig på. Barnbarnen minns säkerligen fortfarande hennes goda wienerbröd. Hennes uppoffrande sätt där gäster togs om hand skapade gästfrihet och värme i hemmet. Utan överord kan man påstå att hon var ryggraden i vårt hem.
Mor hade lätt för att lära sig och ta till sig nymodigheter. Svenska lärde hon sig genom att läsa dagstidningen. Hon var en god historieberättare med ett skarpt minne och humor. Vardagen kunde hon krydda med tornedalska ordspråk, som hon hade på lager. Hon kan sägas tillhöra den begåvningsreserv, som aldrig fick möjligheter till att fullt ut utnyttja sina utförsgåvor. Bland grannar och de människor mor kom i kontakt med blev hon respekterad och omtyckt.
Vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer att föra vidare arvet av mor och allt det goda hon givit oss.
Barnen
Så jobbar vi med nyheter