Gunnar Erik Jauhiainen
***
Gunnars hastiga bortgång har berört oss djupt och det känns overkligt att hans livslåga slocknat för alltid.
Som ung fick Gunnar tidigt ta stort ansvar i hemmet efter faderns hastiga bortgång. Hemgården blev hans livsgärning och tillsammans med makan Alma från tidiga ungdomsåren, har de strävsamt brukat jorden och skogen på gården och fostrat sju barn.
Gunnar levde för sina vardagssysslor som han utförde mycket plikttroget och var en flitig arbetsmyra med tidiga morgnar och långa arbetsdagar, utan att någonsin klaga.
Trots tidiga hälsoproblem arbetade Gunnar även i skogen i många år liksom de flesta familjeförsörjare i byarna i Tornedalen som fick sin utkomst därifrån.
Han hade en positiv livssyn och var alltid redo att räcka en hjälpande hand för alla utan tanke på någon egen vinning, alltid med ett leende på läpparna och han uttryckte aldrig ett ont ord om sina medmänniskor.
Gunnar uträttade många sysslor för oss och många andra i hembyn och var behjälplig med allehanda göromål.
Som den naturälskande människa Gunnar var utförde han naturvård på ängarna i byn och i övrigt på markerna däromkring.
Det skogen erbjöd såsom till exempel bärplockning var han duktig på att ta tillvara tillsammans med hustrun.
Vi kommer att sakna Gunnar länge som en trogen och god granne och kommer att minnas honom med stor tacksamhet.
Vi unnar honom ro och vila efter ett långt och strävsamt liv och önskar att den vackraste stjärnan som finns på himlen skall lysa på hans sista vandringsfärd.
Stina och Lasse
Så jobbar vi med nyheter