Torrfisk som grädde på moset

Bengt Pohjanen och hustrun Monika bor numera i Haparanda. Men på Sirillus i Överkalix vistas de
flera dagar i veckan - mest sommartid förstås då det alltid är full rulle.
Lantlig idyll
- Sirillus är navet för vår verksamhet, platsen är perfekt. Det efterfrågas mycket stillhet och även hästarna är en del av imagen, den lantliga idyllen. Någon sa att det är som en film av Tarkovskij.
Monika Pohjanen startade en ikonmålarkurs i måndags, med ett 15-tal elever från Göteborg i söder till Kiruna i norr.
- Man får passa sig så man inte tar sig vatten över huvudet, säger hon med ett leende.
Monika Pohjanen har tagit förtida pension för att kunna förverkliga sina drömmar. Ikonmålarkonsten lärde hon sig i klostret Nya Valamo vid Ladoga i sydöstra Finland.
Vifasts bakduk
- Min senaste ikon, Änglarnas möte, skissade jag på i Nya Valamo. Sedan gjorde jag färdig den i våras.
Runt ramen på konstverket hänger en vacker handduk:
- Det är en bakduk som jag fått av Vifast (Björklund). Det är en ortodox tradition att hänga en vacker duk ovanpå ikonen.
Ikonmåleriet och kurserna är en viktig anledning till att Pohjanens bygger ut på Sirillus. Etapp 1 som pågår för fullt ska innehålla administration, förråd, handikapptoa och övernattningsrum.
Även övernattning
- Det finns förfrågningar om att kunna sova över och vi har även andra planer för att erbjuda det, säger Bengt Pohjanen.
Etapp 2 nästa sommar innefattar en utbyggnad av själva kyrkan, samt vattenburen jordvärme för hela anläggningen.
- Det blir en vinkelbyggnad på cirka 100 kvadratmeter, större än själva kyrklokalen. Sirillus behöver en berättarhall. Bokturismen och mitt berättande ökar stadigt, och bussarna blir ju allt större och större, tillägger Bengt Pohjanen.
Sirillus ska även inrymma teaterverksamhet - som bekant skördar Pohjanen stora framgångar med sina pjäser och operor.
- Det är en del av östra Norrbottenprojektet. Lestadiusoperan ska köras åtminstone ett år till, liksom Matojärvi-sångerna, och nästa år har krigsoperan i Haparanda premiär. Det blir den 26 juni, på min födelsedag.
Smugglarkungen i Kassa
- Jag brukar ha premiär den dagen. Det har gått magi i det, säger Pohjanen som blir 65 nästa gång.
I somras var det tio år sedan Pohjanens Karamazov-pjäs gjorde succé i den ryskortodoxa kyrkan på Sirillus.
Författandet är Bengt Pohjanens cement och fundament. Nu senast har han fått stor respons för sin radiouppläsning av Smugglarkungens son:
- Jag har fått samtal från hela landet. Det har varit jätteroligt och boken finns redan som ljudbok.
Smugglarkungens son utspelar sig i Pohjanens hemby Kassa och där har han på gång en berättarstuga.
- Den blir troligen i form av en sommarladugård. Jag har fått dispens att bygga vid stranden av Torneälven.
Pohjanens Sirillus vid Kalixälven har 25 år på nacken nu.
Bara början
- Det var ett rivningshus där jag hade skrivkammaren. Folk kom hit och ville höra mig berätta. I samma veva började Monika måla ikoner. En dag förra sommaren hade vi besök från 22 länder, det är vårt rekord
Bengt Pohjanen räknar med att detta är bara början av utvecklingen på Sirillus:
- Jag är pigg och frisk och trivs. Dessutom har jag goda förhoppningar om en fortsättning, vi har ju fem barn och 13 barnbarn.
Med hälsning från Lofoten
I detta nu kommer barnbarnet Sofia springande med ett paket som lantbrevbäraren lämnat.
- Titta, morfar har fått en fisk, ropar Sofia ivrigt då paketet är öppnat.
Det här är författarlivet då det är som bäst, tycker Bengt Pohjanen:
- Torrfisk med recept och allt från Norge. Det är en läsare som visar sin uppskattning och välkomnar mig att besöka Lofoten.

Torrfisk som grädde på moset

Paret Bengt och Monika Pohjanen bygger ut Sirillus. Det framgångsrika konceptet heter böcker, berättande, ikonkonst, kyrka och teater.Dagen NSD besöker Sirillus kommer lantbrevbäraren med ett paket:- Titta, morfar har fått en fisk, utropar barnbarnet Sofia förtjust.