Det var vid åttatiden på fredagskvällen som förvånade kunder och personal i ortens järnhandel plötsligt stod öga mot öga med en livs levande ren.
– Renen kom in genom huvudentrén, upp för de tre trappstegen och in genom dörren, berättar Iida Larson, en av butiksägarna.
Hur reagerade kunderna?
– Det var mycket folk i butiken. Först tror jag knappt att de förstod att det verkligen var en riktig ren. De tittade. Sedan breddade de väg för renen.
Blev någon rädd?
– Nej, det var en snäll ren. Man fick klappa den. Det var flera barn i butiken, och alla verkade tycka att det var jätteroligt.
Iida Larson berättar att renen hade en liten flicka som följeslagare och att det var hon som öppnade dörren:
– Strax efteråt stack tomten in huvudet och frågade om någon sett hans Rudolf.
Tomten tog sedan med sig renen och gick. Innan ekipaget försvann hann dock Rudolf lämna efter sig en liten ”julklapp”. Iida Larson skrattar:
– Ja, när det blev varmt och mysigt släppte Rudolf några lortar på butiksgolvet. Men det tog vi ju gladeligen hand om efter ett sådant besök.
Hon säger att varken hon eller den övriga personalen hade en aning om att renen skulle dyka upp. Men att tomten som hämtade ”Rudolf” var märkvärdigt lik renägaren Ola Rokka:
– Fast tomten är så klart alltid tomten.