När alla tag språnget tog knipmamman med sig alla ungar ner mot dammen för en första simtur.
Vill dela med mig av en fantastisk dag den 18 juni, då jag fick vara med om en känslosam händelse, när kniphonan lämnade holken med sina 11 småttingar…
Att under några timmar få bevittna en fågelfamiljs första timmar då de lämnat holken, är så fantastiskt eftersom den häckat i tallen vid vårt hus. Att också få tillbringa de kommande timmarna med dem känns extra roligt och jag kommer att berätta lite om det:
En ny knipholk, som jag fått av en granne, sattes upp i höstas 2023. Min gamla holk som suttit i 30 år var helt slut och knipor ville inte häcka i den. Spänningen var stor i maj månad nu i år, om den skulle bli bebodd av någon kniphona… I slutet på maj började en kniphona att färdas in och ut i holken.
Hon hade tydligen bestämt sig för den nya bostaden, vilket gladde mitt naturhjärta lite extra. Nu kanske jag skulle få vara med om utflytten kring midsommartid, jag hoppas i alla fall på det !!!
Och vet ni… det fick jag…under några timmar fick jag uppleva hur en kniphona ruvar fram 11 ägg under tre veckors tid. Sedan när tiden är inne och äggen kläcks hjälper kniphonan till med det i holken. Man kan höra ljuden tydligt hur hon krossar skalet då ungarna är färdiga. När alla ungar är framkläckta så stannar hon ca ett och ett halvt dygn i holken med dem för att de ska torka ordentligt, komma igång och samtidigt präglar hon dem med ett läte som hon sedan kommer att locka ut dem med inom ett dygn. Knipor stannar inte i holken med ungarna, och hon matar dem inte heller. De ska klara sig själva helt sedan de kommit ut och hon övervakar bara…
En glad och stolt knipmamma tar första simturen med sina små.
Så var det då dags för utflytt… Hon sätter sig i holköppningen, och har ett ihållande bjäbbande läte som hon fortsätter att låta då hon efter en stund hoppar ner på marken under holken. Det lätet är präglat så de vet att de ska följa med nu. Knipungarna som ännu inte kan flyga, börjar att hoppa ut ur holken en och en …och ibland två stycken tillsammans… Kniphonan är en fantastisk mamma och tar emot dem på marken under. Hon samlar ihop dem som en skolklass när alla hoppat ut och börjar färden ner mot dammen på gården. Hon stannar på gräsmattan, bjäbbar fortfarande sitt läte och fortsätter sedan i dammen för att ta en första simtur med sina ungar. Där simmar och dyker de som om de aldrig gjort annat, bara 2 dygn gamla. Jag sitter på dammkanten med kameran och får ta mina foton då hon visar upp sin familj åt mig. Ibland var hon bara 3-4 meter från mig och hon låg med ungarna strax intill och vilade.
Och jag får ynnesten att bevittna alltihopa i hela 3,5 timme. Det blev en hel del bilder och filmer självklart och emellanåt ska jag erkänna att det föll någon liten glädjetår då jag fått vara med ännu en gång då livet börjar för de små knipungarna.
Naturen är fantastisk, det gäller att ta vara på de underbara stunder som vi bjuds på.
Och nu delar jag med mig av några foton från den dagen, varsågod och njut!
Trevlig sommar önskar jag alla NSD-läsare.