Den lille charmören med den svarta svanstippen, snabb och energisk springer den fram och tillbaka, man ser den inte för en sekund och så dyker den upp igen som gubben i lådan. Plötsligt stannar den upp och kollar på mig.
Små svarta pixögon och den söta uppsynen möter mig i kameralinsen.
Man brukar säga: "Ser man en så tror man att det finns 10 stycken".
Så blev det några bilder tagna, både på nära och på långt håll.
Att få vara med om ett sånt här möte gör att man blir varm i sitt naturhjärta lite extra mycket.
Jag vill så gärna dela med mig av mötet till er.