Att kortfattat försöka beskriva den känsla man får inombords när man får tillit från ett vilt djur så som jag fått med Lisa är helt enkelt obeskrivbart. Självklart är det ett fantastiskt minne för livet som jag bevarat med foton och filmer.
Vi har tillbringat så många timmar på altanen och bron, i stort sett nästan varje dag de senaste månaderna och jag har fått bjuda henne på det hon älskar så mycket förutom kottar, nämligen solrosfrön och jordnötter.
Från början åt hon ur en blå plastmugg, sedan tog hon från handen eller att jag matade henne med ett frö i taget och nu sista veckorna har hon mer än gärna suttit i min famn och blivit serverad.
Jag skaffade också en alldeles egen mugg till henne, med tryck på för det var hon värd min lilla gumma!
Då vi varit borta och kommit hem blev jag ofta mött av en otålig väntande matgäst som visste att jag skulle dyka upp. Hon kom springande mot mig och ville snabbt ha sina frön serverade. Så det var bara att ta fram och servera henne.
Och hon fick alltid färskt vatten att dricka i en platsskål. Ekorrar behöver vatten också, då de äter frön.
Lisa kommer att ha sin egen lilla plats mitt naturhjärta, såsom så många andra ekorrar jag mött under årens lopp och kommit mycket nära.
Man tror att alla ekorrar är i stort sett lika, skiljer sig inte från varandra, men där tar man fel. En ekorre är en speciell liten krabat och varje ekorre har ett eget sätt och en egen personlighet. Beteende, färg, storlek, uttryck och sitt agerande ute i naturen. Jag själv har fått lära mig så otroligt mycket om ekorren genom de nära relationer jag haft.
Det är en stor ynnest som jag värderar så högt i mitt naturhjärta. Det känns extra roligt att kunna dela med mig till era läsare av våra fantastiska möten genom fotografier och filmer.