Einar Larsson
***
Han föddes på Djeilgården i Naisjärv och växte upp tillsammans med fyra syskon.
Ett litet jordbruk, skogs-arbete, jakt och fiske var de naturliga sysslorna men hemmet präglades också av stort intresse för böcker, tidningar, politiska diskussioner, idrott och schack. Och allt det som skedde det skedde på genuint överkalixmål!
Syskonen bildade familjer och lämnade så småningom byn. Einar tog på sig rollen att stanna kvar med sin åldrande mamma. Henne besökte han så gott som varje veckoslut också sedan hon flyttat till äldreboendet i Överkalix och ofta med en egenhändigt nybakad sockerkaka.
År 1968 flyttade Einar till Luleå för att arbeta på Scanias pressverkstad. Där blev han kvar fram till pensioneringen 1985. Sedan dess har han bott i Överkalix, de senaste åren på Brännagården.
1976 tillkännagav NSD:s kultursida att en ?Nystartad poesigrupp ska lyrikfrälsa Luleå?. Einar kom med i Fyrkantens skrivarklubb och deltog i kurser i skrivandets konst. De första åren innebar ett ständigt slit med stavningen. B och p liksom d och t ?gör vi inte så stor skillnad på i överkalixmålet och den där rackarn y finns inte alls?, skrev han. Men Einar lärde sig fort och resultatet blev en mängd dikter, korta noveller och massor av insändare mest i politiska frågor både i lokal- och i rikspress. Skrivandet ökade ytterligare då han lagom till sin 70-årsdag köpte en dator.
Han var mycket engagerad i världshändelserna och gav sig gärna in i debatten. Dikterna och novellerna innehåller ofta stor humor och också när han behandlar allvarliga ämnen finns det en glimt i ögat. Vi, hans syskonbarn, kommer att minnas Einars omsorger om oss och glädjas över det han lämnat kvar i form av minnen från besöken i Naisjärv, men också i form av allt som han skrivit om vår släkt och om hur det var att leva och växa upp under hårda förhållanden i en karg del av världen.
Så jobbar vi med nyheter