Det drog ihop sig till surströmmingsfest i Ohtanajärvi gamla skola den fjärde oktober, men problemet var att ingen surströmming fanns att uppbringa. Havet hade tömts på strömming och fisken hade omvandlats till mjöl avsett för odlingar. Kan ni förstå?
Samstämmigt ansåg vi att den vilda fisken som fångas i havet i första hand borde användas till människoföda. Sedan angrep vi potatisen och skalade utsökt god mandel, skänkte en snabb tanke åt dalalaisia (potatis från Dalarna) och vanlig, samt åt matjessill med lök och tunnbröd, och avsmakade en synnerligen väl balanserad tjeckisk öl. För dem som ville utöka näringen fanns även god inlagd korv att tillgå. Med senap förstås.
Vi var sju personer vid de hopdragna borden och vi försåg oss ordentligt med såväl mat som dryck. Tornedalsfinskan fick ge vika för svenskan den här kvällen eftersom det fanns en ummikko (enspråkig person som inte talar omgivningens språk, reds. anm) vid ett av borden. Trevnaden visste dock inga gränser.