Som 12-åring bevistade jag skid-SM i Luleå 1963. Jag stod och beundrade Sixten Jernbergs kantiga kraftfulla åkstil. Assar Rönnlunds utdragna diagonal men den som imponerade mest var en ung jämte, Ragnar Persson från Föllinge. Han flöt fram i landskapet till synes utan ansträngning och fort gick det. Dubbla guld blev det på 15 och 30 kilometer. Längdåkningen i hans skepnad upphöjdes till poesi. Ragnar hade luvan uppkavlad med tunna tygöronlappar för öronen. Öronlappar som idolen inköptes och träningen inleddes. Det gick väl sisådär med diagonalen, skydden för öronen var värdelösa. Det kanske är dags att ringa upp skidkungen i Föllinge, 59 år senare. Ragnar är 83 år.
Hur mår du idag?
– Efter omständigheterna bra. För 20 år sedan bytte jag bägge höftlederna, de börjar bli slitna igen men jag har ingen värk. Efter karriären jobbade jag som linjearbetare åt Jämtkraft ända till pensionen. Jag har hängt i stolpar en del.
Han berättar också att han för några år sedan skulle sätta ut saltstenar till älgarna. Plötslig small det till i bröstet och han kände smärta mot käkarna. Han lyckades köra hem skotern sedan blev det färd till Umeå och så småningom byte av fyra kranskärl.
– Nu mår jag bra. Jag skottar lite snö och spelar durspel för mina jämnåriga på äldreboenden, säger han och skrattar. Livet travar på.
Han föddes 1938 i Gunnarvattnet i nordvästra Jämtland vid norska gränsen. Han har nio syskon.
Bägge föräldrarna är från Norge, berättar han.
Hans seger i Holmenkollens 5-mil, 1963, med nära tre minuter räknades nästan som en hemmavinst i vårt grannland.
Skidåkning var nödvändigt i Gunnarvattnet, det fanns inga plogade vägar, skidor var enda transportmedlet. Närmsta by är Valsjöbyn, där har Ann-Margret ”Djuret” Ohlsson och författaren Kerstin Ekman huserat.
– Jag har sett dom men inte pratat med dom, säger Ragnar.
Efter skolan blev det skogen. Tillsammans med fadern drog de en timmersvans med trähandtag i bägge ändar. Stora träd fälldes, många gånger simmandes i en och halv meter snö. Gymbesök kändes inte nödvändiga. Så småningom flyttade han ner till Föllinge och började träna mer strukturerat. Gunnar Larsson, en av de berömda skidbröderna från Oxberg, hade öppnat en sportaffär i byn. Han blev hans tränare och stora framsteg gjordes av den unga adepten.
OS i Innsbruck 1964 skulle bli hans stora internationella genombrott men en inflammerad hälsena satte p för hans storsatsning. Frampå hösten blev det operation i Uppsala. Han följde visserligen med till Innsbruck men kunde inte göra sig själv rättvisa. Någon månad senare hade han tillfrisknat och på SM vann han 15 och 50 kilometern och var tvåa på 30 km. Någon vecka senare på Skidspelen som gick i Kiruna det året, slog han hela världseliten. Karriären gick hackigt de följande åren, den dåliga ryggen spökade. På SM i Kiruna 1968 vann han 3-milen. Efter detta avbröt han elitsatsningen.
När man kommer till Föllinge, en by med 500 invånare, finns det en staty av Ragnar med texten ”Vår främste skidlöpare”.
Ragnar Föllinge Persson fick aldrig de internationella framgångar på stora mästerskap han förtjänade. Ett är säkert, talangen var större än vad karriären infriade.