Solen har jagat bort mörkret och dagen är nu längre än natten. Påskrisen är dekorerade och dom små, små musören till löv inger lite vårkänsla och hopp. Ute i den blygsamt påskdekorerade granen sitter blåmesen och äter på några solrosfrön som en hjälpande hand lagt ut. Blåmesen som med lite fritt tänkande kan uppfattas som en utsänd brevduva i de blågula färger som förenat oss i hjälpen och stödet till Ukraina de senaste veckorna.
Kanske förmår blåmesen oss också att ta en paus i påskstöket för en stunds eftertanke. Kriget härjar åter. Denna gång i vår närhet. Ett krig som efterlämnar död, ruiner, sönderslagna familjer, lidande och miljoner människor på flykt. Men kanske mest av allt ställer jag och du frågan; Varför detta? Varför denna ondska? Frågor som tillsammans med våra små möjligheter att göra något som stoppar kriget och ondskan blir till slut vår alldeles egen vanmakt.
Om vi för ett litet ögonblick fick som blåmesen breda ut vingarna och lyfta mot himlen och se livet från en högre höjd. Där uppifrån kanske vi med ett större synfält skulle se mer än det negativa och den hopplöshet som just nu präglar våra tankar om vår tid. Ingen ondska överlever för evigt. Historien är full av berättelser om krig, förintelse och förnedring. Men det finns också många berättelser om hur människor hjälpt varandra och tillsammans förändrat historiens gång och skapat nya segrar och nya möjligheter att leva tillsammans. Vi ser detta ske igen i Ukraina. Den världsomspännande mobilisering som sker för att hjälpa Ukraina saknar förmodligen motstycke i modern tid och kommer att bli avgörande för att ända detta krig.
Men det är ingen självklarhet utan i så fall bara resultatet av mänskliga insikter som korsar länders gränser och en förståelse i det som gällt i årtusenden. Våld föder våld..! Ryssland kan bomba sönder Ukraina men dom kan inte vinna kriget. Den som vinner kriget är den som vunnit framtiden och det kan inte Ryssland..! Lika lite som USA kunde i Vietnam. Dom bombade sönder landet men förlorade framtiden och därmed också kriget. Freden bygger och kriget river och förstör.
Eller som Tage Danielsson beskrev det redan för många år sedan i en obestridlig sanning om sin tid och när vi nu kanske kommit ännu närmare ett själutplånande kärnvapenkrig än det Tage Danielsson såg hota då.
"Freden måste komma först, gör den inte det min vän, kommer inget efter den!