En av de viktigaste investeringarna i svensk historia firar dubbelt i år, Den invigdes för 120 år sedan, den 14 Juli 1903 av Oscar II och elektrifierades helt i juli 1923. Elektrifieringen skedde som del i en större plan att minska Sveriges sårbarhet och beroende av kolimport och få ökad kapacitet på Malmbanan.
Största hindret för att utvinna järnmalmen i Malmfälten var frakt. Resan till lösningen var kantad av många hårda dialoger och olika initiativ. Till exempel kom en riksdagskommitté 1826 med förslaget att bygga en kombinerad kanal-järnvägsled mellan Bottenviken och Gällivare. Detta följdes av flera olika projekt innan man 1882 godkände en ny investering, 1882–1887 byggdes Gällivarebanan från Luleå till Gällivare. Det var ett privat bygge av The Swedish and Norwegian Railway.
12 mars 1888 lämnade första tåget Gällivare med 1000 ton malm, men finansieringen tröt och bygget avstannade. Staten började förhandla med bolaget via K.A Wallenberg, 1890 övertog staten Gällivarebanan. Efter att staten tagit över överläts banan till SJ.
1898 påbörjades bygget av Riksgränsbanan (Gällivare-Riksgränsen) som passerade samhället Kiruna med dess malmfyndigheter, fem år senare skedde invigningen.
20 år senare 1923, det vill säga för 100 år sedan, blev Malmbanan den första längre järnväg i Sverige som elektrifierades, vilket i delar skedde redan 1915. Elektrifieringen blev klar ända till Narvik 1923. Elektrifiering av järnväg var då till stora delar en relativt oprövad ny teknik. Det gick dessutom hand i hand med det stora kraftverksbygget i Porjus som skedde i väglöst land. Vilket innebar att det första materialet till bygget fick bäras fem mil genom den norrbottniska naturen.
Så utan tvekan var det utmaningar i början på dessa projekt utöver debatten som pågick om det var värt att göra eller inte i olika av dåtidens forum.
En bieffekt av elektrifieringen var att man kunde ta mycket större laster vilket gjorde (tyvärr får man säga idag) att de planer som fördes på dubbelspår av kapacitetsskäl lades på hyllan.
Som kuriosa kan nämnas att före 1984 fanns ingen bilväg mellan Kiruna och Narvik då åkte biltrafiken på biltåg.
Malmbanan är en cirka 500 kilometer lång järnvägslinje som går mellan Narvik och Luleå, den ägs och förvaltas av Trafikverket. Mellan Riksgränsen och Narvik heter den officiellt inte Malmbanan utan Ofotbanen.
Sträckan trafikeras av persontrafik, godstrafik utöver malmen. Ca 46 procent av den sammanlagda godsmängden på alla järnvägar i Sverige sker på Malmbanan.
Stora viktiga investeringar sker för att möta de klimatutmaningar världen står inför. I centrum av detta står denna 120-åring som pulsåder och när pulsen nu höjs inom industri, samhällen och försvar behövs dubbelspåret för att hålla tempot.
Och vad hade Norrbotten, Sverige varit utan denna kloka investering och inte att förglömma Europa där Sverige står för 91 procent av järnmalmsproduktionen.