För några år sedan var tillgången mager och vi fick under protester på meänkieli och svenska riva i oss ansjovis och sardiner. Nu kunde vi hålla huvudena högt och i lugn och ro skala mandelpotatis, vräka på rå lök på tallriken och mumsa på ett hårt tunnbröd medan vi benade ur fisken.
Allt hade föregåtts av kvalificerade undersökningar för att i rätt matvaruaffärer, utan 100 meters köer, bärga den livsviktiga sensommarfödan. Den som västerhavets ståltrålare suger ur havet för att i grannlandet mala ner till mjöl. Fiskmjöl.
Kvoterna har sänkts i Östersjön, säger aktuell minister. Jaha!?! Vid festligheten i skolsalen, där vimplar från allehanda fotbollslag pryder väggarna och där utblicken mot den illgröna gräsmattan på Skolvallen är intagande, sa någon att han hört att ministern setts i nattmössa.
Vi var åtta tappra, som åt, diskuterade, mumsade, drack öl med olika styrkor och trivdes i den gemenskap som finns i byn och som i hög grad accentueras av det vardagliga 11-fikat i skolan, med böljande debatter och berättelser från när och fjärran. Ett veritabelt folkhälsoprojekt mitt på förmiddagen.