Nu är det onekligen en tid där många tankar och oro virvlar runt i huvudet på en och samma gång. Kriget i Ukraina, dystra rapporter om vår värld och hoten mot vår livsmiljö men även de mer världsliga sakerna som höga bränslepriser. Man får lov att vädra huvudet en stund från tv:s dygnslånga sändningar om eländet och ge sig ut i den friska vårvinterluften. Varför inte avsluta dagens runda runt Gültzauudden och Skurholmen med ett gofika på stan och så blev det.
En semla och en kaffe lyder beställningen! När jag lättat på locket i semlan och borrat ner skeden i grädden så hör jag ett hej! En annan utflyttad Kirunabo slår sig ner. Han har arbetat med en hyfsat hög position i gruvbranschen, men är nu fritidskonsult på heltid som han beskriver sin dag. Eftersom fritidskonsulten och jag inte behöver stämpla in längre så blir det en påtår och vårt samtal leder oss in i vår tid. Han säger inte det direkt men jag förstår att man kan vara lite friare i sina tankar nu när man inte längre riskerar sin karriär för en och annan avvikande uppfattning.
Familjen som nu är han och hans fru då barnen flyttat ut, har lagt om sina levnadsvanor rejält. Minst tre dagar vegetariskt varje vecka. Ingen onödig bilkörning. Promenader och cykel i stan. De har hittat en upptäckarglädje i sin nya livsstil. Nya smaker med maten. Nåt kilo lättare att bära runt på och ett återuppvaknat intresse för naturen och vår livsmiljö delar han nu med sin livskamrat.
"Dom politiska partierna är fega som inte talar klartext om, att ska miljön räddas och det arv vi ska lämna till våra barn och barnbarn ska vara något annat än en katastrof, måste vi börja förändringen hos oss själva".
Förändra våra attityder. Förändra våra levnadsvanor. "Vad vi än tycker så är ju öppnandet av nya gruvor, nya stora stålverk (renare än gamla) men oerhört energislukande, fortsatt byggande av städer med bilen som en viktig utgångspunkt (visserligen renare när de drivs med el)".
Det är klartext från min fikakompis så det nästan osar som svavlet från SSAB:s utsläpp.
Vi måste medvetandegöra oss om att denna sk gröna omställning kommer att ta enorma naturresurser i anspråk allt annat är hyckleri. "Just nu är miljötänket pausat. Men det är det bara tills nästa katastrof kommer" "Måste vi inte minska vår materiella aptit nån gång"?
Vi skiljs åt. Fritidskonsulten går hem för att laga en grönsakssoppa till frun som jobbar än. Det är onsdag och det är vegomat på parets meny! Jag vandrar också hem smått omtumlad av vårt samtal. Duvorna som sitter och äter fågelmat som någon vänlig själ lägger året runt ut vid parkeringshuset Sillen får mig att tänka på Roy Anderssons film från 2014. En duva satt på en gren och funderade över tillvaron. Filmen som rör sig genom tid och rum från gammeltestamentlig tid till nutid där människans desperation och ensamhet synliggörs.
En film som är rolig, tragisk, absurd, galen, ja allting som gestaltar vår tid och där framtiden är ovissare än någonsin. Men fritidskonsulten gav mig hopp om bättre tider trots allt..!