I dessa oroliga och dystra tider känns det bra att ge sig ut i den lilla världen och böja ner huvudet och se att naturen är på väg att vakna ur vinterns vilostund. Dagen har besegrat nattens mörker och vi kan vandra ut i den där världen som alltid finns där, bara vi ger oss tid att böja eller sträcka på huvudena för att upptäcka den. Att ge sig själv en stunds bekräftelse på att en del är sig likt och att den där längtan efter den sköna sommaren inte varit förgäves. Det är ju faktiskt inte så långt borta innan du ska kliva ut i gröngräset och lägga midsommarkransens blommor på barnens huvud.
Under fjolårsgräset och under de bruna löven spirar det och gror. Naturen själv väntar inte alltid på att det måste vara så varmt och behagligt för att det ska gro.Växterna vill ut i ljuset. Nu är tid att leva. Göra sig redo för de sköna dagar som finns bortom den kalla nordvästvinden. Att vandra bland de små nära tingen kanske också hjälper oss att tända tron om att det kan bli bättre även i den stora världen.
Den som planterar sina blommor och sina träd lever på hoppet och jag är tacksam för att dom finns och ger oss hoppet som en gåva..!
Följ med i Luleå på en tur och se vad som pågår i din närhet..!