Den gyllene epoken för dansbanden i Boden var på 40- och 50-talet – jazzens guldålder i hela Sverige. Då spelades dansant jazzmusik på dansbanorna. Även under 60- och 70-talet fanns det gott om orkestrar och Boden lockade fortfarande många danslystna från hela länet.
– Som mest var det säkert omkring 20 orkestrar, säger Åke Sundberg, musikprofil i Boden.
Åke Sundberg, 74 är mångsysslare inom musik. Har bland annat spelat med Rune Lindstedts, Nisse Holmstedts, Twilights och Stig Norbergs.
De fyra övriga dansbandsveteraner som Leif Hammarström träffat var:
Tord "Totten" Dahlqvist, 85. Militärmusiker från början. Spelat med Stig Norbergs, Rune Lindstedts, Embassy och många andra band. Bennet Lindblom, 66. Medlem i Twilights, Rune Lindstedts och Stig Norbergs. Har även haft eget band, Allt för Alla. Bengt Hendler, 90. Började på militärmusiken i Boden. Spelat dansmusik med Nisse Holmstedts och Lennart Lindbloms. Bengt var först militärmusiker, därefter regionmusiker i hela sitt yrkesverksamma liv. De sista 15 åren var han trombonist i det då nybildade Norrbotten Big Band, det ena av landets två professionella storband och Walter Grape, 78. Har inte spelat själv, men alltid haft stort musikintresse.
De är alla eniga om att det var militärmusiken som lade grunden till Boden som dansbands- och musikstad. Bodens första militära musikkår inrättades 1908 och blev kvar till 2002.
– Visst var det militärmusiken som fick fart på dansen i Boden. Vi var många musiker som spelade dansmusik på fritiden, säger Bengt Hendler.
Dansorkestrarna blev fler och fler och nådde en topp under 40- och 50-talet.
– Störst i Norrbotten var Boden, definitivt. Jag vill påstå att stan var större än Umeå och Sundsvall som båda ändå hade ett stort musikliv, säger Åke.
– Folk tyckte om att dansa och vi spelade även ute i byarna. Det var dans nästan överallt, säger Tord.
– TV:n fanns inte på den tiden. Det bidrog säkert. Folk ville ut och umgås, säger Åke.
Populära dansställen i Boden med omnejd var framförallt gamla Folkan, nya Folkets hus och nya Bodensia, Herkules, Björknäsparken, Sunderby loge, Vändträsklogen, Sörbyn och Travrestaurangen, även kallad "Spiltan".
Under många år hade nya Bodensia dans sex kvällar i veckan och det hände att kända band söderifrån spelade en hel månad där. Det gjorde till exempel Polarna år 1971.
Några som alltid gick hem hos publiken var Lennart Lindbloms, Rune Lindstedts, Nisse Holmstedts, Stig Norbergs, Twilights (Anders Lahti, kapellmästare), Tonestars (Holger Ask) och Domnivet (Janne Holmberg).
– Lennart Lindbloms orkester var den stora på 40- och 50-talet. Jag hade själv nöjet att spela med honom, säger Bengt.
– Det kunde vara närmare 1000 personer i Björknäsparken när bandet repeterade en lördag eftermiddag, berättar Bennet, son till Lennart.
Det fanns gott om band även ute i länet och under flera år gavs en orkesterkatalog ut med presentation av banden.1965 vann Rune Lindstedts dansbands-SM på Konserthuset i Stockholm före Ingmar Nordströms. I juryn satt bland annat namnkunniga musiker som Arne Domnerus och Bengt-Arne Wallin.
Omkring 1963 blev en blåssektion i orkestern blev mera ovanligt.
– Beatles slog igenom, liksom Sven-Ingvars och häruppe hade vi Shanes. Man kan säga att banden bytte ut fem blås mot två gitarrer.
På frågan om vilken danslåt som är den bästa nämner de fem dansbandsveteranerna "Twilight time" med Thore Erlings orkester, "Moonlight serenade" med Glenn Miller och "De sista ljuva åren" med Lasse Stefanz och Christina Lindberg.