Idag (21 december) för 60 år sedan stegade Norrbottens landshövding O.W. Lövgren in på residenskontoret.
Några timmar senare fann man honom död över det blankpolerade brunbetsade skrivbordet. En hisnande klassresa hade nått vägs ände.
I sin dagbok skriver statsminister Tage Erlander att Lövgren enträget uppvaktat honom två veckor före sin död, i för länet angelägna frågor, men att han varit sjuk, möjligen på gränsen till lunginflammation.
Från Kalix-Nyborg
Lövgren härstammade från Kalix-Nyborg och var 64 år vid sin död 1952. Ett år senare blev han staty i Grodparken i Kalix, där han numera för en obemärkt tillvaro inklämd bakom en busskur. På hans vänstra sida reser sig Kalix första höghus som mycket troligt skulle fallit honom på läppen. Bland den nu aktiva yrkesgenerationen är det få som har referenser till honom. Det kollektiva minnet är oftast kort.
Skulle man göra en värdering av de mest betydelsefulla politikerna från Norrbotten skulle O.W. Lövgren med stor sannolikhet hamna i topp. Vem var han då? Idag kan det vara på plats att putsa upp minnet.
Oscar Wilhelm Lövgren föddes 1888 i Nyborg utanför Kalix. Föräldrarna Johannes och Maria fick sju barn. I början jobbade fadern på Nyborgs såg men efter bråk med företagsledningen blev han svartlistad vid sågverken på orten. Han försörjde familjen i fortsättningen som skomakare.
Ströpojke
Redan som åttaåring sommarjobbade O.W. på Nyborgs såg som ströpojke. Sex år senare när sågen lades ner blev det Karlsborgs såg, tvärs över älven.
Vid 18 års ålder gick han till sjöss. För det mesta seglade han på engelska och franskspråkiga fartyg som gick på Australien. Han blev språkligt bevandrad och kunde vid hemkomsten anlitas vid tillfälliga tolkuppdrag i Kalixbygden. På den tiden var det bara genom att själv resa man fick en global livssyn.
Som journalist visade han sedermera många prov på sin internationella livserfarenhet. Han anslöt sig också till fackliga sjöfartsunionen.
Facklig karriär
Efter sex år på sjön, 1912, blev det blåstället igen på Karlsborgs såg och inträde i Sågverksarbetarförbundet avd. 73. Den fackliga karriären inleddes.
Revolutionsåret 1917 var klassmotsättningarna stora vid sågverken längs Norrbottenskusten. Världsdepressionen slog hårt mot de exportinriktade sågverken. Karlsborgsarbetarna ordnade ett demonstrationståg som tågade mot Kalix, där ett allmänt möte skulle hållas.
Vid Näsbyn stoppades tåget av polisen som beslagtog ett plakat med olämplig text. Tumult uppstod och den uppkomna situationen var nära att urarta. Lövgren steg upp på en provisorisk talartribun och lyckades genom sitt lugn och eminenta talförmåga tygla arbetarnas upprördhet. Kalix hade en Hjalmar Branting.
Senare samma år blev han riksdagsman i andra kammaren för Vänstersocialisterna bland annat tillsammans med Hilding Hagberg. 1921 bildades Sveriges Kommunistiska Parti och Hagberg hoppade dit tillsammans med Norrskensflamman.
Tillbaka till (S)
Lövgren gick tillbaka till moderpartiet och mellan åren 1924 och 1948 satt han i Socialdemokraternas partistyrelse.
Han var drivande när Nyborgs arbetarekommun och Folkets hus bildades och vid rekonstruktionen av Kalix arbetarekommun som legat i träda en tid. En av de viktigaste uppgifterna för partiorganisationerna var att värva prenumeranter till Norrländska Socialdemokraten (NSD) som förde en tynande tillvaro i skuggan av SKP:s Flamman. En egen tidning var en livsnödvändighet för ett parti vid denna tid.
I början av 1930-talet började socialdemokraterna vädra morgonluft och att det var möjligt att gripa regeringsmakten. En rad betrodda riksdagsmän sändes ut i landet för att ta plats som chefredaktörer, det fanns gott om A-tidningar då. Riksdagslönen var ett sätt att finansiera tidningsutgivningen.
Mot Flamman
Lövgren polemiserade starkt mot Flamman främst för deras Kominternberoende.
Det var rätt tacksamt eftersom Kommunistiska Internationalen var inne i sin så kallade "ultravänsterperiod". Socialdemokrater betraktades som klassfiender och benämndes som socialfacister.
NSD segade sig om Flammans upplaga redan 1932. Lövgren basade på NSD mellan åren 1930 och 1947. 1942 blev han också ansvarig utgivare. Man kan väl idag ha sina dubier om att den beslutande och granskande makten satt på samma stol.
Svält och nöd
Politiker blev han för att han själv upplevt svälten och nöden. Mat på bordet och drägliga bostäder åt massorna ledsagade honom i hans politiska gärning. En industrialisering av länet var enda vägen, råvarorna fanns.
Hans uppfattning var att det privata kapitalet svek Norrbotten. Många sågverk lades ner, det fanns inget pappersbruk norr om Ö-vik, endast ett cellulosaföretag, Kalixverket, som ofta var på ruinens brant. Lövgren såg från gårdstunet i Nyborg hur miljontals kubikmeter träråvara bogserades söderut på Kalixälven och Bottenhavet.
Han bidrog starkt till att Aktiebolaget Statens Skogsindustrier (Assi) bildades med fabriker i Seskarö, Båtskärsnäs, Karlsborg och Lövholmen i Piteå.
Stålverk 80
NJA i Luleå var också en skapelse som Lövgren hade stor del i. Han satt i dess styrelse ändå fram till sin död. Redan på 40-talet talade han om ett Stålverk 80, en tiodubbling av stålproduktionen var fullt realistisk.
Han kämpade för en utbyggnad av Harsprånget och när den kom till stånd pläderade han för att NJA som låg vid Luleåälvens mynning skulle ha gratis elkraft.
"Det är vår kraft och över den bestämmer vi, dundrade han i riksdagen, det är en ringa kompensation för allt som vi skickat söderut".
Han kämpade också för ett förstatligande av LKAB och motionerade för järnväg från Övertorneå till Pajala och vidare till Kiruna.
Med facit i hand skulle man lyssnat på Lövgren.
Redan på 1930-talet motionerade han om en bana mellan Morjärv och Kalix. Den byggdes först 1961 och har nu förlängts till Haparanda.
"Fetare fisk"
O.W. Lövgren var ett barn av sin tid, som politiker var han industrialist och resultatinriktad. Naturen tillhandahöll råvaran och den skulle förädlas. Någon grön politiker var han inte.
Han ville häva förbudet mot sax vid sälfångst och redan på 30-talet ville han bygga ut Kalixälven. Han föreslog att gödsla våra sjöar med natriumnitrat och superfosfat för att få slut på tusenbrödraskapet bland våra abborrar. Folk ska ha stora feta fiskar, var hans mening. Att Muddus skulle bli Nationalpark var han emot. "Att så mycket skogsråvara ska läggas för fäfot är helt befängt", domderade han i sin ledare.
"Stornorrlands Rudbeck"
Trots detta har han gjort sig förtjänt av bysten i Grodparken i Kalix, bysten på NSD:s redaktion och den på Medlefors folkhögskola, vars förste ordförande han var.
1947 utnämndes han till landshövding men stupade på sin post bara fem år senare 1952.
I socialdemokratiska huvudorganet Morgontidningen skrev chefredaktören Gösta Elving i minnesrunan.
"Stornorrlands Rudbeck, fylld av förvissningen om att Atlantis skulle stiga ur fjäll, storskog och Bottenhav".