Sista dagen efter 49 år vid LKAB för Margareta

Margareta From, Kiruna, 64, gjorde sin sista dag i går vid LKAB innan sin efterlängtade pensionering. Det blev inte så mycket arbete gjort den sista dagen med tanke på all uppvaktning och allt tårtätande.
Men det må vara förlåtet efter 49 år vid företaget.
Det är med enbart glädje och tillfredsställelse som hon lämnar över sina sysslor som administratör vid miljöavdelningen.
- Det känns fantastiskt att kunna bli fritidsforskare på heltid. Jag är ganska säker på att jag kommer att kunna fylla mina dagar. Det ska till exempel bli skönt att slippa jäkta hem från stugan, säger hon.
Mat under jord
Det var sommaren 1961 som Margareta From fick sin första anställning vid LKAB. Hon arbetade vid det som kallades centralköket, som i själva verket mer var en barack placerad på samma ställe som personalmatsalen Dolomiten finns i dag. Jobbet bestod i att ta ned mat till de olika matsalarna under jord.
- På hösten frågade de om jag ville fortsätta, så jag hoppade av skolan till min glädje och mina föräldrars förtvivlan.
Två år senare blev hon sjuk och var tvungen att byta arbete. Hon fick börja i det nya förvaltningskontoret på åttonde våningen med att märka om elskåp och transformatorstationer.
Under 1965 fick hon börja vid forskningslabbet vid sovringsverket och det första pelletsverket som också var alldeles nybyggt. Där stannade hon 24 år innan hon slutligen började vid miljöavdelningen 1989.
Enda kvinnan
Då var hon enda kvinna på den i övrigt fyra man starka avdelningen. Nu är de 14 personer varav hälften är kvinnor, däribland miljöchefen Tina Hedlund.
- V har haft ganska stor omsättning på personal de senaste åren. Därför har det varit så värdefullt att ha Margareta som har kunnat slussa in de nya och lära dem rutinerna, säger hon.
Det är inte alltid som relationer mellan chefer och anställda har varit så avslappnat. När disponent Göransson klev in i samma hiss i början av 1960-talet var det inte utan att Margareta From blev smått nervös.
- Jag var nog lite rädd för honom. Det skulle aldrig ha fallit honom in att hälsa på en vanlig anställd. Men chefsskapet fungerade lite annorlunda på den tiden och han menade nog inget illa, säger hon.
Familjär stämning
Hon påpekar att är mycket nöjd med LKAB som arbetsgivare och att det har varit en familjär stämning, även då företaget växte som mest i början på 1960-talet.
- Min pappa och min bror jobbade redan vid LKAB när jag började. Gubbarna kunde utbrista, här kommer Pelles flicka. Jag har aldrig känt mig rädd eller illa behandlad trots att det var ovanligt med tjejer i början.