Så minns vi Bodens största musikprofil

Bodens blåskvintett 1963.  Nils Holmstedt, Rune Lindstedt, Lars Malmqvist, Ruben Lindvall och Patric Sundqvist.

Bodens blåskvintett 1963. Nils Holmstedt, Rune Lindstedt, Lars Malmqvist, Ruben Lindvall och Patric Sundqvist.

Foto:

Norrbottens län2016-03-19 06:00

Bodens största musikprofil genom tiderna har gått bort: Rune Lindstedt. Han avled den 9 mars och blev 84 år gammal.

Rune föddes i Malmberget och det var en gammal storbandsledare, som tände hans musikintresse: Benny Goodman.

– Jag såg en film med honom i Malmberget, som hette ”Benny kommer till stan”. Benny Goodman blev min förebild, berättade han i en NSD-intervju i samband med sin 75-årsdag.

1945 började han som elev vid militärmusiken i Boden – regionmusiken från 1972 – och där var han verksam till pensioneringen 1994.

1981 var Rune med och startade Norrbotten Big Band. NBB har alltid räknats som ett av de bästa storbanden i landet och under flera år var Rune bandets ledare.

Klarinett var hans huvudinstrument och Rune var under många år soloklarinettist vid Musikkåren i Boden. Den var under en lång period den tredje största yrkesmusikkåren i landet.

Han spelade också som solist Mozarts och Carl Nielsens klarinettkonserter och medverkade i Bodens Blåskvintett i flera radiosändningar.

– Klarinett har varit roligast att spela. Med den kan man spela såväl klassiskt, swing som jazz, sa han vidare i NSD-intervjun.

Rune Lindstedts gedigna kunskaper innebar också att han 1987 befordrades till regementstrumslagare, en benämning som kan betecknas som hederstitel.

Åke Sundberg, en annan musikprofil i Boden och ordförande i Bodens orkesterförening, var vän, kollega och samarbetspartner till Rune.

– Rune hade sinne för det mesta. Han var en skicklig musiker med en förnämlig utbildning i botten, en duktig arrangör och ensembleledare och han hade en avundsvärd teknik på sina instrument. I alla sammanhang var Rune också oerhört respekterad, säger han.

Rune Lindstedt hade en bra yrkeskarriär inom militärmusiken, men kommer framförallt att bli ihågkommen, som en lysande dansbandsmusiker.

Tusentals är de danslystna norrbottningar, som genom åren dansat till tonerna från hans orkester.

Första gången Rune spelade i en orkester var 1948 – den hette Dixie. Året därpå började han spela med Nisse Holmstedt, som han såg som en läromästare.

Två år senare bildade Rune det första egna bandet och i mer än 60 år – till 2011 – hade han egen dansorkester.

Rune Lindstedts orkester blev snabbt populär och korades 1962 till Norrlands bästa band. Då hade Rune fem blås i sitt band.

Tre år senare, 1965, fick hans orkester ett extra stort erkännande. Då korades den till landets bästa dansorkester på Konserthuset i konkurrens med flera etablerade band – bland annat Ingmar Nordströms.

Vinsten innebar bland annat att Rune Lindstedts fick spela på MS Gripsholm på Amerikalinjen och Medelhavet under tre månader några år senare.

Bandet fick också spela i England och det var lite speciellt eftersom det var svårt att få arbetstillstånd. Rune Lindstedts fick det, men inte popbandet Tages..!

1966 ombildade Rune sitt dansband och det hade samma sättning till 2011.

Som dansbandsmusiker gjorde Rune framförallt avtryck, som saxofonist. Han spelade främst alt- men även tenorsax.

– South of the border är den låt, som fastnat bäst hos mig. Han gjorde ett eget arrangemang och skrev många fina dansbands- och storbandsarrangemang, säger Åke Sundberg.

Rune tyckte det var roligt med dansbandsmusiken, men kanske klappade hjärtat framförallt för storband. Att spela i storband var roligast och det gav honom – som han uttryckte det – en kick.

Efter tiden med Norrbotten Big Band blev han 2006 ledare för Bodens Storband, som han också var med och grundade.

– Rune var en stor musikpersonlighet. Det har varit inspirerande att jobba med en så duktig musiker, säger Åke Sundberg.

Vilka var hans favoritlåtar? Det avslöjade Rune i 75-årsintervjun med NSD:

• Four Brothers med Woody Herman (”Fint saxofonspel. Den handlar om hans saxofonister”).

• Carl Nielsens blåskvintett (”Utmärkt kammarmusik”).

• The midnight sun will never set (”En mjuk och fin låt med anknytning till Norrbotten”).

Det som många kanske inte känner till är att Rune Lindstedt även hade en karriär, som backhoppare och han var också tränare.

1950 gifte han sig med Britta Dannhagen och de måste skriva till kungen för att få klartecken. De var för unga..!

Britta och Rune har fostrat tre barn, Örjan, Ulrika och Rasmus och de är med sina familjer närmast sörjande tillsammans med Runes två syskon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!