Paul Danell, Nikkala har avlidit i en ålder av 97 år. Närmast sörjande är barnen Lars, Elisabeth, Monika, Stig, Marit, Sven och Eva med familjer.
Vår pappa Paul växte upp i Nikkala med sju syskon som barn till Minna och Kalle Danell. Familjens försörjning bestod av laxfiske, jord- och skogsbruk.
Då fadern blev svårt sjuk på 30-talet fick pappa som äldste son, ta ansvar för föräldrarnas laxfiske redan vid 13 års ålder tillsammans med en anställd, ”souturi ” som man sa på finska. Pappa har sedan fiskat utanför Vasikkasaari i mer än 70 år. Under sin mest aktiva tid bedrev han fisket med sin bror Ivar. Därefter deltog han i fisket långt upp i åren. Nämnas kan att den enda stör som fångats i Bottenviken fick pappa i en laxryssja som trettonåring.
Pappa gjorde sin militära grundutbildning på Ingenjörstrupperna i Boden året före utbrottet av andra världskriget. Han blev därefter kvar i militärtjänst under fyra år och tjänstgjorde vid finska, danska, och norska gränsen. Han brukade säga att han bevakat tre fronter. På senare år återkom han ofta i sina berättelser till minnena från krigsåren. Han sa att han sett hela Sverige från flaket på gengaslastbilar vid olika truppförflyttningar.
Pappa gifte sig med vår mor Hillevi 1946 och de sju barnen föddes under åren 1947-1963. De köpte Järvis gård i Nikkala och bedrev där mjölkproduktion fram till pensionsåldern. Det var ett typiskt kustjordbruk där laxfisket svarade för en viktig del av familjens inkomst, liksom pappas idoga arbete i den egna skogen.
Pappa var en mycket intresserad och kunnig jägare som påbörjade sin jägarbana med att skjuta en tjädertupp vid sju års ålder och avslutade med att skjuta två älgtjurar vid 87 års ålder. Under ungdomsåren hade han snarat skogsfågel och fångat hermelin i fällor. Stövarjakt var också ett stort intresse.
Pappa var revisor i Föreningsbanken under många år och tilldelades bankens guldnål. Han var aktiv i kyrkan och i kyrkopolitiken för Centerpartiet. Han var en av eldsjälarna i upprustningen av bönhuset till Nikkala kapell. Han hade ett stort intresse för samhällsfrågor och diskuterade gärna politik.
Pappa hade en positiv syn på utbildning och uppmuntrade oss barn att studera. Han hade också inställningen att vi barn skulle prova på det vi trodde oss klara av och avrådde oss aldrig oss från att försöka.
Mamma och pappa bodde kvar på gården även sedan sonen Sven med familj tagit över. De fick glädjas åt att se barnbarnen växa upp. Pappa kunde fortsätta att delta i sysslor på gården, i skogen och i fisket då han höll sig frisk och stark långt upp i åren.
På äldre dagar tog pappa hand om vår mor sedan hon blivit sjuk. Han lagade mat och skötte om henne under ett tiotal år på ett fantastiskt sätt. De hade varit gifta i 65 år då mamma gick bort 2011.
Pappa lämnar oss sju barn, 21 barnbarn och 16 barnbarnsbarn samt svärdöttrar och svärsöner i stor sorg och saknad. Vi barn är oändligt tacksamma för att vi fått växa upp i ett tryggt hem och att vi haft en pappa som trott på oss, litat på oss och uppmuntrat oss att pröva våra vingar. Vi minns vår pappa med glädje.