Den 8 februari avled vår faster Nina Modin, född Sandström, i en ålder av 101 och ett halvt år. Hon var den sjätte i ordningen i en syskonskara på hela tio barn. Föräldrar var Erik Axel Sandström och hans hustru Emma Elina Öberg på ”Wallinsch-gården” i Långnäs, Nederluleå.
Direkt efterskolan fick Nina börja hjälpa till hemma på gården, som var ett typiskt norrbottniskt jordbruk med häst, fem-sex kor och en del småkreatur. Under andra världskriget träffade hon sin blivande man, Carl Modin från Stockholm, som gjorde militärtjäst i Boden. Efter giftermålet gick flytten till huvudstaden där man fick en liten lägenhet i Vasastan.
Eftersom hennes man var yrkeschaufför skaffade man tidigt bil och husvagn. Med dessa reste man runt både i Norden och Europa. Ofta gick också resan norrut till hemtrakterna i Nederluleå och de ljusa sommarnätterna.
Glädjen var stor bland oss syskonbarn när de anlände med en fläkt från den stora världen. Nina kunde berätta om möten med Evert Taube och andra celebriteter ute på stan samt fotbollslandskamper på Råsunda. Bland annat hade man bevistat Nacka Skoglunds första fotbollsmatch i den blågula dressen och en del av VM-matcherna i Stockholm 1958.
Eftersom äktenskapet var barnlöst blev det vi syskonbarn som förunnades paket till jularna. Spänningen var alltid stor när julklapparna från Stockholm skulle öppnas. De innehöll ofta något nytt och spännande.
Sitt yrkesliv tillbringade Nina på en av firman CG Hallbergs guldsmedsbutiker i Stockholm. År 1961 flyttade hon och hennes man till en nybyggd insatslägenhet i Årsta och där blev Nina kvar även efter det att hennes man gått bort. Nina och Carl har haft förmånen att också tillbringa somrarna i Roslagen där hennes bror samt son med familj har sommarställe. Alla högtider, jul och så vidare, tillbringade de tillsammans och det betydde väldigt mycket för barnen. Hon blev som deras farmor. Även sedan hon blev ensam tillbringade hon högtiderna tillsammans med Britt och hennes familj. Nina, trots sin höga ålder, åkte med tunnelbanan in till Stockholm för att se och träffa människor. Först för cirka tio år sedan flyttade hon med ålderns rätt till Enskede Nya servicehus och där avled hon lugnt och stilla.
Vi syskonbarn kommer främst ihåg Nina för hennes glada humör och för hennes aldrig sviktande släktkänsla. Vi bär alltid ljusa minnen med oss.