Margareta Neovius, Kalix, har avlidit i en ålder av 88 år, drygt två veckor efter sin make Thomas Neovius.
Margareta Neovius föddes 1927 i Ytterbyn, där föräldrarna Sigurd Svanberg och Hedvig, född Berggren, drev ett jordbruk. Modern, som var barnfödd i Glommersträsk, hade tidigare varit verksam som mejerska i Kalix. Fadern var politiskt engagerad i dåvarande Bondeförbundet och hade många olika förtroendeuppdrag. Margareta och hennes syskon Karin, Signe och Nils växte upp på en traditionsrik bondgård, som för övrigt var stamhemmanet för Kalixsläkten Svanberg.
Margareta var kreativ och hade från tidiga år stor skaparlust. Att skaffa sig en utbildning uppmuntrades av föräldrarna och vävning och sömnad blev ett självklart val. År 1950 antogs hon som elev vid Johanna Brunssons vävskola i Stockholm. Utbildningen, som var unik i sitt slag, omfattade såväl praktiska som teoretiska moment och gav behörighet att undervisa. Dessutom fick eleverna tillämpa sina kunskaper om färg och form och själva komponera mönster.
Efter examen 1952 och kompletterande studier vid Fredrika-Bremer-Förbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa fick hon 1954 tjänst som ämneslärare vid Norrbottens husmoders- och hemvårdarinneskola, där hon stannade till 1971. Skolan låg i anslutning till Kalix folkhögskola, vilket fick betydelse för hennes personliga liv. Där undervisade stockholmaren Thomas Neovius och 1959 gifte de sig i Björkfors kyrka. Under 60-talet växte familjen i rask takt då barnen Marta, Karin, Britta och Peter kom. Familjen bodde först i en lärarbostad på folkhögskoleområdet men byggde 1967 eget hus i Kalix. 1971 anställdes Margareta vid Furuhedsskolan, den nya gymnasieskolan i Kalix, där hon arbetade som textillärare fram till sin pensionering 1992.
Jämsides med familjelivet och läraryrket engagerade sig Margareta politiskt i Centerpartiet. Hon intresserade sig särskilt för demokratifrågor i ett gräsrotsperspektiv och för miljö- och sjukvårdsfrågor. Mellan 1979 och 1991 var hon landstingsledamot i Norrbottens läns landsting.
Efter pensioneringen väcktes intresset för ikonmåleri inom den rysk-ortodoxa traditionen och Margareta förkovrade sig fortlöpande genom att delta i kurser. Ikonerna och ikonmålandet med motiv ur frälsningshistorien kom under hela hennes fortsatta levnad att bli en källa till ro och glädje. Ikonmåleriet blev en central del av Margaretas liv och hon målade under åren långt över hundra ikoner. Träämnena togs från den egna skogen i Ytterbyn. En helt ny värld öppnade sig; tillsammans med maken Thomas gjorde Margareta flera resor i riktning österut för att fördjupa sig i ikoner och lära känna den rika tradition som omger dem.
Mamma Margareta hade stor arbetsglädje och var kraftfull och uthållig i det hon företog sig. I hemmet bidrog hon till en stämning som präglades av ärlighet, omtänksamhet och humor och där varje individ blev sedd. Hon fick glädjen att se barn och barnbarn växa upp och hon hann även lära känna barnbarnsbarnen. Mamma var tacksam över allt vad livet givit och beredd att gå vidare. Trots den stora saknaden är det för oss en tröst att mamma och pappa efter sitt långa liv tillsammans på slutet fick följas åt på den sista resan.