Lars Edvin Bergström, Gällivare, har efter ett långt och strävsamt liv hastigt lämnat oss i en ålder av 80 år. Han sörjes närmast av makan Inga-Lisa, åtta barn med familjer och barnbarn, samt egna syskon.
Pappa Lars föddes i ett jordbrukarhem i byn Rossvik i Noraström, Ångermanland, som den äldsta av fem syskon. Han fick tidigt lära sig att ta ansvar för olika göromål på gården. Pappa kände dock att han ville skapa sig ett eget liv med annat arbete eftersom bondgårdslivet ej lockade. Ansvarskänsla, arbetsamhet och punktlighet kom att följa som en röd tråd genom hela hans yrkesverksamma liv.
Pappas första arbetsplats blev Eurenius & Melanders såg och hyvleri. Han fick även jobba i skogen och vara med på flottningen i Sandslån.
En flytt till Sollefteå och arbete på mejeriet blev nästa steg. Där trivdes pappa enormt bra. Särskilt osttillverkningen intresserade, och han blev skämtsamt kallad för ”Ost-Lasse”.
I början på 60-talet mötte han sitt livs kärlek Inga-Lisa, bördig från Kainulasjärvi i Tärendö. Så småningom flyttade Inga-Lisa ner till Sollefteå där hon började jobba på lasarettet. Lars och Inga-Lisa förlovade sig julaftonen -61 och de gifte sig året därpå, den 15 december 1962.
Något år senare bar flyttlasset norrut. Pappa fick först jobb på AGA i Gällivare och senare på Lampas Snickeri, som Inga-Lisas bröder hade startat i Malmberget. När snickeriet lades ner, fick pappa börja på Gällivare Träförädling, som senare kom att heta Formel Produkter. Där arbetade han fram till sin sjukpension.
Lars var en god make och en fantastisk far. Hans största intressen var natur och musik. Det låg honom varmt om hjärtat att vara ute i naturen till fots eller med cykel, alltid med hund som sällskap. Han lyssnade ofta på musik och spelade pianodragspel, elorgel och keyboard. På grund av en ögonsjukdom spelade han inte efter noter, utan som han själv uttryckte det; ”Fritt ur hjärtat!”
Pappa drabbades av flera hjärtinfarkter, men trots det var han i gång och höll modet och humöret uppe. Från hemmet på Fjällnäs for han på sina ofta flera timmar långa cykelturer tillsammans med sin älskade samojedhund Skrållan. Han tog en paus vid Bulltofta och de gamla mjölkkrukorna. Där satt han och åt ett äpple och gav Skrållan vatten och lite ”götta”. Omsorgsfull som han var, klädde han sig gärna i gula reflexkläder för att synas i trafiken.
Pappa var en social person och bytte gärna några ord med människor han mötte. Han vinkade ofta till förbipasserande, i början på skoj, sedan en arbetskamrat skämtsamt frågat om han blivit ”högfärdig” som inte hälsat. Då bestämde han sig att hans dåliga syn inte skall få honom att uppfattas som sådan.
På grund av makans sviktande hälsa efter en stroke, flyttade paret i augusti -14 till en fin lägenhet på Hedgården. Där kunde far och mor bo tillsammans under de sista gemensamma månaderna och hålla varandras händer.
Frid över ditt minne, kära Pappa!